... hans blod renar oss från all synd.
[1 Jon 1:7]

 

Menade Johannes verkligen detta? Vad står det i den grekiska grundtexten? Följ med så skall jag visa dig.

 

 

Vi börjar direkt med att se vad den grekiska grundtexten skriver i 1 Joh. 1:7.

 

 

(Scannat från Studiebibeln.)                        

 

Som du ser så har jag gjort lite anteckningar här. Eftersom bl.a orden páses och hamartías är i genetiv så ger det dessa genetiv-s:en i slutet på dessa ord på sista raden.

 

Som du själv kan se, så står det alltså inte synd. Det står: synds. Och då frågar man sig ju vad detta innebär. Jo, det grekiska ordet: hamartia betyder enligt lexikonet

 

 

och i det andra lexikonet står det:

 

Alltså handlar det inte om de enskilda misstagen/felen som har begåtts eftersom grundtexten har detta ord i genetiv vilket blir: misstags, fels, synds. Synds vaddå? Ja, det säger inte texten. Men om jag får spekulera så handlar det om den oriktiga handlingens väsen och natur, som ju är den vilja och natur ur vilken den enstaka handlingen/synden blir till. "-Det han (djävulen), har begärelse till det vill ni göra." säger Jesus till de som tagit upp stenar för att kasta på honom.

 

Det handlar inte om de begångna synderna utan om syndens väsen och natur; det ur vilket de enskilda synderna blir till. Det är som med en speciell frukt som blir till på ett enskilt fruktträd. Man kan inte utrota trädet genom att plocka bort frukterna. Men om man sågar ner trädet så är man kvitt frukterna.

 

Ordet Páses betyder: alls (kommer av ordet alla), i bemärkelsen: varjes. Om vi då översätter páses hamartías till svenska, blir det: varjes synds.

 

Vidare; det svenska ordet: "renar", är översatt från det grekiska: katharidsei, som betyder: rena. Ordet står här i presens vilket ger just: renar. Alltså något som sker nu. Får jag påstå: ständigt? Men - det vill säga: om, och så länge som, förbehållet som inleder versen fullföljs av oss så kommer denna rening att pågå. Så; ”om vi vandrar i ljuset såsom han är i ljuset”. Annars sker det ingen rening.

 

Ordet: katharidsei, betyder att man skiljer ur, eller skiljer ifrån, avlägsnar, renar. För definitionen på ordet smuts är: något på fel ställe. Så, det som renar det skiljer bort, rensar bort något. Inte så att det förintar det utan skiljer endast bort det från det ställe där det inte skall vara på, under, vid, eller i.

 

Detta sker alltså, enligt texten, i verkligheten, men under en viss förutsättning och stannar inte bara vid en tänkt möjlighet.

 

Det som de som vandrar i ljuset skiljs ifrån är således primärt syndens och felens väsen, alltså syndernas bakomliggande natur som ju är det ur vilka de enskilda felen, synderna, smutsen blir till, är en frukt av. Frambringas ur. Orsak till.

 

Detta betyder att den citerade texten inte handlar om de enskilda synderna, begångna handlingarna, vi gjort som vi skall renas ifrån - om än detta också sker - utan om syndens förutsättningar hos den enskilde individen.

 

Det som renar/skiljer oss från detta felaktiga syndproducerande väsen är haíma, som bibelöversättarna översatt till "blod". Men innan jag förklarar detta haima närmare vill jag ta upp förutsättningen som bibeltexten nämner. Nämligen den: ”om vi vandrar i ljuset såsom han är i ljuset”, vilken först måste till om vi skall bli renade överhuvudtaget. För det var ju den egentliga förutsättningen för själva reningsproceduren.

 

Det är således vissa krav (förbehåll) som först måste uppfyllas:
om vi vandrar i ljuset

Och att detta skall ske på ett visst sätt, nämligen:
såsom han är i ljuset

 

Det grekiska ordet för att vandra är: peripatomen, här översatt till: vandrar, men det ordet betyder också enligt lexikonet: att leva på ett speciellt sätt:

"Peripatéo betyder egentligen gå omkring, färdas, vandra. Ordet används både i rent bokstavlig betydelse om att gå omkring, t.ex. i Mark. 2:9 (översatt med gå), Apg. 3:12, och om människors olika sysslor, som de "styr med". I NT används peripatéo oftast i gammaltestamentlig (Septuaginta-) betydelse, d.v.s. om en människas vandel i religiös och moralisk betydelse, t.ex. i Rom. 6:4, vandra i ett nytt väsende (gamla översättn.), 2 Kor. 5:7, i tro (gamla översättningen.), Ef. 5:2, i kärlek.
Å den andra sidan innebär detta att man inte vandrar (peripatéo) efter köttet, d.v.s. inte låter den mänskliga naturen och böjelsen vara bestämmande för liv och inställning, m.a.o. inte "på vanligt mänskligt vis", 1 Kor. 3:3, och inte längre lever i hedningarnas "tomhet", Ef. 4:17.
Peripatéo betecknar alltså inte bara en människas yttre vandel och leverne utan är samtidigt ett uttryck för det som bor i denna människa, det inre livet, som ju alltid tar sig uttryck i det yttre, synliga, så som visaren på ett ur drivs av det inre, osynliga verket."

(Citat ur Studiebibeln, sid. 757-758.)

 

Nästa grekiska ord som är av betydelse här är ordet koinonían, som enligt lexikonet betyder: att ha del med någon i något. I den svenska översättningen är det översatt till: gemenskap.

 

Och sen har vi ordet allellon, här översatt till: varandra. Även detta ord är i genetiv och bör därför skrivas: varandras.

 

Detta ger så här långt:
Om vi lever ut det inre livet, så att det (inre) tar sig uttryck i det yttre, synliga, i ljuset såsom han är i ljuset, då har vi del i varandras.

 

I varandras vaddå? Jo, del i varandras ljus!

 

Och till sist har vi då frågan: vad är det då som renar, nu när de angivna kraven är uppfyllda av oss? Enligt den svenska bibelöversättningen så är det blodet.

 

 

Men låt oss titta närmare även på detta ords motsvarighet i grekiskan. Det är, som jag tidigare nämnde: haíma. Vi finner då att det enligt lexikonet betyder långt mer än just bara: blod.
Lexikonet skriver nämligen:

 

 

 

Jesus säger på ett ställe att en människa måste födas en gång till. Och att denna födelse måste ske av ande. När vi föds av ande då är vi ju också Andens barn, alltså den himmelske Moderns barn. Detta medan vår fader är den himmelske Fadern. (Eftersom det är mannen som avlar och kvinnan som föder.) Vi blir först då, efter det vi har fötts av Ande, broder med Jesus. Alltså är vi, som är födda på nytt, släkt med Jesus. Det är endast detta faktum, att vi är släkt med Jesus, som räddar oss. Inget annat!

 

Detta blod/släktskap är det som renar, skiljer, oss från varjes synds väsen – ifrån det mänskliga tänkesättet/viljan. Eller m.a.o.: vårt släktskap med Jesus skiljer ut oss från världen och in i Jesu släkt. Vi blir Guds barn såsom Jesus var Guds Son. Vi är nu den himmelske Faderns och Andens (den himmelske Moderns) barn och inte längre djävulens barn.

 

Det finns inget annat som kan möjliggöra människans ingång i himlarnas rike än just denna nya födelse av ande och därmed ingår vi i detta nya släktskap. Allt enligt Jesu egna ord.

 

Så lyder det heliga evangeliet.

 

Amen.

 

Den som är född på nytt är släkt med Jesus och hör till hans släkt, via andliga ”blods-” band. Detta garanterar friheten från syndens väsen; (= "renar oss från varjes synds" orena väsen), förutsatt då naturligtvis att:
Om vi, efter egen tro och övertygelse, väljer att vandra i ljuset såsom han är i ljuset. För, först då har vi del i varandras, alt. samma ljus. Släktskapet skiljer ut oss (renar oss) från syndens natur eftersom vi i den nya födelsen blir andens barn.

 

För genom den nya födelsen har vi den nya släktens gener. Och där finns inte förutsättningen för syndernas (väsen) som ju är mörker. Allt är nytt. Det är som det står i Joh. 1:4: "I det var liv, och livet var människornas ljus”. Alltså: ljuset var människornas liv. "Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed."

 

Eller; "och mörkret har det inte begripit", som en äldre bibelöversättning mera språkvetenskapligt riktigt formulerar sig.

 

Nu står det även att: "Jesu släktskap, hans som sons renar (skiljer ut/från) oss". Ordet här är: tu, och är visserligen översättningsbart till bestämd partikel: en, så som man gjort i den svenska bibeln, när man skriver sonen. Men eftersom det även är ett relativt pronomen, kan man skriva: som son, istället för: sonen. Och det eftersom det är Faderns som är här hos oss som son.

 

Det handlar alltså om reella ting och inte hypotetiska, endast tänkta, antaganden. Ty de gener som det här talas om motsvaras av den sanning som är i ordet och som i sin tur kommer till oss via budbärare, änglar. När vi mottar (avlas av) denna nya tanke som är i ordet som vi hör befruktar den tanken anden. Hon, Anden, blir havande och föder sen det nya som är uppfattningen = ljuset = i det att vi begrep. Fick ljus över = förståelsens ljus. Det ljus som är människornas liv.

 

Denna nya uppfattning är den nya sonen hos oss (egentligen: Faderns som son) och Fadern har därmed kommit såsom en tanke via ordet och gjort sig en boning hos oss som förstod det som sades och sen i egna tankar ord och gärningar utgestaltar det vi hörde; vandrar i ljuset. Detta nya kan även skrivas: den livgivande Gudens som son hos (eller i) oss. Se Joh. 14.

 

Vandrar vi i nuet, (Ordet rena stod ju i presens) i detta ljus = förståelsen, har vi del i samma förståelse (samma ljus), av det som ordet förmedlade, och hans släktskap (blod) renar, skiljer oss från det motsatta väsende i liv som orsakar att vi handlar fel och begår synder. Ty:

 

"Vilka inte ut ur blodsbandens inte heller ut ur åstundan hennes kropps, inte heller ut ur önskans mans utan ut ur det högsta väsendets de blivit avlade."

[Joh. 1:12-13. 
Ord för ord översättning
direkt från grekiskan]

 

För vi kan ju, när som helst vi själva vill, vända om och välja att tjäna mörkret och då renar inte (skiljer inte) släktskapet med Jesus oss längre från syndernas väsen. För då har ju den rättfärdige vänt om och börjat leva orättfärdigt. Se Hesekiel kapitel 18.

 

Därför: Om vi lever ut det inre livet, (efter det ljus vi har) så att det tar sig uttryck i det yttre, synliga (vandrar i ljuset), såsom han är i ljuset, då har vi del i varandras ljus och släktskapet med Jesus, hans som sons, renar, skiljer ut oss från varjes synds väsen, ( från det hos oss som producerar synder).

 

Se även texterna: Vem ville döda Jesus? och Jesaja 53.

 

 

 

 

Rätt övning ger rätt färdighet.

 

 

 

Gå tillbaka till sanningen.nu

 

. Denna sida är gjord av © Dag Blomqvist.

Uppdaterad första gången 1999-11-10, sista gången 2008-12-30.