Henoks bok Henok Henok Henoks bok

.
Genmäle och 
granskning
af  S. A. F:s recensioner
i Aftonbladet den 7 Aug.
och 15 Okt. 1901.

 Kommentar
av Dag Blomqvist

LÄS DENNA BOK HEMMA I LUGN OCH RO. TANKA HEM DEN.
(Det går åt 45 st A4 papper om du väljer att skriva ut den.)

Välkommen!

.

Henochs bok antas vara författad omkr. år 110 f. Kr.

Denna avskrift är från den föreliggande svenska översättningen, utgiven på P. A. Huldbergs Bokförlags AB, Sthlm 1901, som i sin tur är en översättning från den av orientalisten och teologie professor A Dillmanns gjorda tyska översättning år 1853, från etiopiska manuskript funna i Abyssinien år 1773.

.


.
Kommentar:

 
Att inte Henochs bok blivit kanoniserad, medtagen i bibeln, har berott på, har det sagts mig, att den innehåller antydningar om flygresor i atmosfären/rymden/himlen.
(Se t.ex. 14 kapitlet vers 8:

"        8.    Och sålunda tedde sig min syn. Se, molnen och en dimma inbjödo mig, och stjärnornas och blixtarnas lopp dref och jagade mig, och vindarna gåfvo mig vingar och förde mig bort.
        9.    De togo mig upp till himmelen," 

och vidare. Samt 57 kapitlet och vers 1-2.)

Även att det skulle ha berott på att den innehåller astrologi.

Denna översättning av Henochs bok, som här i denna avskrift presenteras, är tyvärr en stympad (läs: censurerad) version, försvarad med mottot: "njutbar för den stora ej skriftlärda allmänheten".
Det är ett skolexempel på hur man genom årtusendena medelst översittarfasoner och exegetiskt manipulation bara tillhandahåller folket det som somliga, de som har maktapparaten till sitt förfogande, anser vara sanning. Man har ju helt enkelt uteslutit t.o.m hela kapitel på grund av att man inte ansett dem vara av något värde. (Värde för vem?) Detta, antar jag, beror på deras rädsla för någonting. 

De ord varmed man har velat urskulda sig i sin dumma bortförklaring är att vissa avsnitt i verket: "hafva utelämnats på grund af sin outsägligt stora tråkighet". Detta avslöjar nog mera deras avsikter än det utgör de faktiska skälen. Argumentationen är alltför genomskinlig, så det måste finnas andra skäl än det de försöker ge sken av. 

Nej, det verkliga skälen till att inte kanonisera detta verk finns nog ändå bl.a. i Henoks bok kapitel 62 m.fl. ställen. Och då med tanke på att det alltid varit någon jordisk konung eller kejsare som först skulle ge sitt bifall till, godkänna, (av konungen stadsfäst och gillad) vilka böcker som slutligen skulle komma att få bli till den bok, bibel, vari andra böcker, fick ingå och därmed publiceras såsom "trovärdiga" = icke apokryfiska, för undervisning i landets kyrkor och i alla dess skolor. (Yttrande- och tryckfrihet blev ju inte lagstadgat i Sverige förrän en bit in på 1800 talet.) För det handlade om att för dessa maktens män så länge det gick kunna bibehålla kontrollen över vad folk skulle tycka och tro och då kan man inte godta en bok som påstår att:

"9.    Och alla de mäktiga konungarna och de höga och de som härskat öfver fästet skola nedfalla på sitt ansikte inför honom och tillbedja honom och sätta sitt hopp till Människosonen och anropa honom och bedja honom om barmhärtighet.
        10.    Och då skall andarnas Herre visa bort dem, så att de hastigt gå bort inför hans anlete. Och deras ansikten skola betäckas med blygsel, och mörker skall hopas därpå.
        11.    Och straffänglarna skola mottaga dem för att öfva vedergällning på dem, därför att de misshandlat Guds barn och hans utvalda.
        12.    Och de varda ett skådespel för de rättfärdiga och för hans utvalda, som skola fröjda sig öfver dem, emedan andarnas Herres vrede förblifver öfver dem och hans svärd blir rusigt af deras blod.
        13.    Och på den dagen varda de rättfärdiga och utvalda frälsta och skola från den stunden icke mer skåda syndarnas och de orättfärdigas ansikten."

 

Även i kapitel 98 ligger konungarna, prästerna och maktens män illa till:

 

 "Och nu svär jag eder, I visa och I dårar, att I skolen upplefva mycket på jorden.
        2.    Ty I män skolen pryda eder mera än en kvinna och kläda eder brokigare än en jungfru. I kungavärdighet och höghet och härskarmakt och i silfver och guld och purpur och ära och fråsseri skola de försina likt vatten.
        3.    Fördenskull fattas dem insikt och vishet, och därför skola de omkomma jämte sina skatter och all sin härlighet och ära, och i skam och förgöring och stort armod skall deras ande kastas i den brinnande ugnen."

 

Och slutligen i kapitel 46:4-8 och 48:8:

 

 "4.    Och denne Människoson, som du har sett, skall uppjaga konungarna och de mäktiga från deras läger och de väldiga från deras troner och lösa de väldigas tyglar och krossa syndarnas tänder.
        5.    Och han skall störta konungarna från deras troner och drifva dem ut ur deras riken, emedan de icke prisa och lofva honom och icke heller med tacksägelse erkänna af hvem riket blifvit dem förlänadt.
        6.    Och de väldigas ansikte skall han förskjuta, och blygselns rodnad skall betäcka det, mörker skall vara deras boning och maskar deras läger, och de skola icke hafva något hopp att få uppstå från sina läger, emedan de icke lofprisa andarnas Herres namn.
        7.    Och det är de som mästra himmelens stjärnor och lyfta sina händer mot den Högste och förtrampa jorden och bo på henne, och deras gärningar äro idel orättfärdighet och uppenbara orättvisa, och deras makt är grundad på deras rikedom, och de tro på de gudar, som äro deras egna händers verk, och de hafva förnekat andarnas Herres namn.
        8.    Och de varda utdrifna ur hans församlings och de troendes hyddor, ur deras som blifvit vägda i andarnas Herres namn."

 "       8.    Och i de dagarna skola jordens konungar och de väldiga, som besitta fästet, slå ned blicken för sina händers verk, ty på sin ängslans och nöds dag skola de icke rädda sina själar."

Och, vem har att avgöra vad som är så "outsägligt tråkigt"? Är det inte upp till envar som läser att själv avgöra den saken? Den som nu försöker att förstå och sen eventuellt vill sätta tro till det Henok skriver om i sin s.k. "himmelsläran" och/eller "frälsningshistorien" måste väl ändå själva få avgöra det. Eller kolliderar dessa avsnitt med kyrkans exegeters respektive uppfattning? 
Se även "Supplement innehållande Genmäle och granskning."

Under denna tid då den här översättning gjordes, 1901, och långt in på senare delen av 1960 talet, hade ju den svenska kyrkan ännu den totala makten även över de studerande, vid de svenska universiteten, som ville få sina arbeten godkända. En 'spikad' avhandling fick nämligen inte innehålla något som stred mot kyrkan och/eller mot den av henne egenmäktigt utsedda företrädares ihopsnickrade uppfattning om vad de ansåg vara sanning, även om den vetenskapliga forskningen direkt kunde påvisa att kyrkans teser var uppbyggda på en mängd bristfälligheter, motsägelser och direkta, likaväl som indirekta, lögner.

Man har:
1.  tagit sig friheten att utesluta Henoks bok från de "trovärdiga", ej medtagen i bibeln
2.  egenmäktigt stympat texten
3.  inte presenterat namnet på den person som gjort översättningen.
Varför kryper man kamouflageklädda omkring i buskarna på detta sätt? Vem skäms så intensivt över sin översättning? Eller hade den stackaren fått "härskarmakten" och kyrkan på sig om han haft frimodigheten att uppträda med sitt namn. Även inpå 2000-talet hade vi ju en statsminister som hotade sina medborgare med att "brännmärka" den som yttrade sig ofördelaktigt om Sverige. Och det trots att yttrandefriheten ännu är grund- lagskyddad i vårt land.

Nu finns det också uttalanden i boken som får håret att resa sig på mig. Jag tänker närmast på Kapitel 98, vers 12: 

"Veten, att I varden gifna i de rättfärdigas händer. De skola skära halsen af eder och döda eder och ej hava något förbarmande med eder." 

Detta är inte i enlighet med Jesu lära precis, men jag censurerar inte bort det bara därför att jag tror att det Jesus sade är bättre utan överlämnar åt envar att själv bedöma innehållet. För man måste också komma ihåg att boken skrevs trost allt 110 år före Jesu födelse och under judisk jurisdiktion och praxis.

Så hoppas jag att denna enkla avskrift, trots sina brister, här utlagd på internet, skall komma fler svenskar till godo än om den ligger kvar under lager av damm i något bibliotek eller på någons privata bokhylla. Ty jag anser att detta arv i form av detta forntida verk tillhör mänskligheten och borde vara tillgängligt för den. Och att Henoks bok som betytt så mycket för Jesu samtidas föreställningsvärld även har, om än kanske bara bitvis, men ändock, ett angeläget budskap riktat till oss som lever idag, drygt 2110 år efter att den skrevs.

Hälsningar

Dag Blomqvist

Gå tillbaka till början av detta dokument.

.

.

Här följer nu en avskrift av denna version av:

Henoks bok

 
 

Förord. *

* Hufvudsakligen efter Bibelns lära
om Kristus af Viktor Rydberg.

        Det af den äldre judiska litteraturen i messianskt hänseende viktigaste verket är Henochs bok. Den åberopas i Judas 14, 15 och är använd i Petri andra bref.
        Efter att i många århundrande hafva varit ansedd förlorad återupptäcktes Henochs bok i Abyssinien år 1773 af den berömde resande J. Bruce, som hemförde tvenne manuskript däraf. Sedermera hafva flera handskrifter af denna bok, alla på etiopiska språket, blivit funna i samma aflägsna land.
        Först år 1821 utgafs en engelsk öfversättning af Henochs bok utaf professor Lawrence i Oxford. År 1853 utgaf A. Dillmann, teologie proffesor i Tübingen och en af nutidens förnämsta orientalister, sin öfversättning af densamma, åtföljd af vidlyftiga förklaringar. Han antager, att boken författats omkr. år 110 f. Kr.
        Boken talar i Henochs namn, hvilken enligt 1 Mos.6 k. lefde före syndafloden och till följe af sitt fromma leferne blef af Gud borttagen.
        Bokens första del (k. 6-36) utgöt en berättelse om de i 1 Mos. 6 k. antydda änglarnas fall; deras umgänge med jordens döttrar; de i umgänget aflade jättarna och den förödelse, som de anställde bland människorna; den genom änglarna åstadkomna utbredningen af konster och kunskaper; det fördärf, som däraf uppkom; Henochs sändning till jorden för att förkunna de fallna änglarna deras dom; straffets verkställande på dem; jättarnas öde och slutligen syndafloden. Samma del skildrar färder, som Henoch företagit på jorden och i himmelens lägre sfärer, hvarvid änglar förklara allt hvad han skådar.
        Andra delen (k. 37-71) redogör för Henochs resor i den högsta himmelen, där den preexisterande Messias' härlighet för honom uppenbaras.
        Tredje delen (k.72-82), kallad "de himmelska ljusens omlopp", är ett originellt försök till biblisk astronomi.
        Fjärde delen (k. 83-91) innehåller Henochs såsom yngling upplefda drömsyner, i hvilka judafolkets historia går i allegoriska bilder förbi hans ögon.
        Femte delen (k. 92-105) består af varnings- och förmaningstal till de ogudaktiga samt tröste- och uppmuntringsord till de gudfruktiga.
   Inledningen utgöres af k. 1-5 och afslutningen af k. 106-108.
        Tron på uppståndelsen finna vi fullt utbildad i Henochs bok. Där säges på några ställen, att denna bok skall hafva sin egentliga och fulla betydelse först för de kommande släktena och att den skall blifva känd i de yttersta tiderna.
        Föreliggande svenska upplaga är en öfversättning af Dillamnns tyska. Utelämnade äro flera kapitel ur första samt större delen af tredje och fjärde delarna, d.v.s. de partier, som innehålla den endast på biblisk grund byggda astronomien, samt de partier, i hvilka författaren ger en öfversikt af historiens utveckling alltifrån Adam ända  till Messianska rikets fullbordan, därvid hufvudsakligen följande berättelsens gång i de bibliska böckerna.



 
 
 

Inledning.

1 Kapitlet.

        Henochs välsignelseord, hvarmed han välsignade de utvalda och rättfärdiga, som skola vara tillstädes på bedröfvelsens dag, då alla onda och ogudaktiga varda aflägsnade.
        2.    Och då sade Henoch, en rättfärdig man, hvars ögon Gud hade öppnat, så att han såg en helig syn i himlarna, hvilken änglarna visade mig, och av dem hörde jag allt, och jag visste hvad jag såg; men det är icke för detta släkte, utan för de framtida släkten, som skola komma.
       3.    Om de utvalda talade jag och rådplägade om dem med den Helige och Store, hvilken skall framträda ur sin boning, med världens Gud.
        4.    Och därifrån skall han nedstiga på Sinai berg och synas med sina härskaror och visa sig på himmelen i sin makts starkhet.
       5.    Och alla skola förskräckas, och väktarna skola bäfva, och stor fruktan och räddhåga skola fatta dem intill jordens ändar.
        6.    De höga bergen skola skälfva och de höga kullarna sänka sig och smälta likt honung i eld.
        7.    Jorden skall sjunka, och allt som är på henne skall förgås, och dom skall utgå öfver allting och öfver alla rättfärdiga.
        8.    Men de rättfärdiga skall han beskära frid och beskydda de utvalda, och nåden skall härska öfver dem. Alla skola de blifva Guds barn, och det skall gå dem väl, och de skola varda välsignade, och Guds ljus skall lysa för dem.
        9.    Och se, han kommer med myriader heliga för att hålla dom öfver dem och förgöra de ogudaktiga och gå till doms med allt kött för allt hvad syndarna och de gudlösa hafva gjort och begått emot honom.

 2 Kapitlet.

       Jag iakttog allt som försiggår på himmelen, huru dess ljus icke ändra sina banor, huru de alla gå upp och gå ned efter ordning, hvart och ett på sin tid, och icke öfverträda sina lagar.
      2.    Betrakten jorden och iakttagen hvad som föregår på henne, från det första till det sista, huru hvarje Guds verk regelbundet framkommer.
       3.    Sen på sommaren och vintern, huru då hela jorden är full af vatten, och moln och dagg och regn lägra sig öfver henne.

3 Kapitlet.

      Jag iakttog och såg huru då alla träd se ut, som om de vore torra, och alla deras blad äro affallna, utom på fjorton träd, som icke aflöfvas, utan vänta två eller tre år, tills det nya löfverket framkommer.

4 Kapitlet.

    Och åter iakttog jag sommarens dagar, huru då solen öfver henne står midt emot henne. Men I söken svala platser och skugga för solens brännande strålar, och äfven jorden bränner af glödande hetta, men I kunnen icke trampa på jorden, ej heller på en klippa för hennes brännande hetta.

5 Kapitlet.

       Jag iakttog huru träden betäcka sig med bladens grönska och bära frukt. Och I, gifven dock akt på allting och inse, att han, som lefver evigt, gjort allt detta för eder,
       2.    att hans verk äro inför honom hvarje nytt år och alla hans verk tjäna honom och icke förändras, utan så, som Gud ordnat det, sker allt.
       3.    Och sen huru hafven och floderna allesamman fullgöra sin uppgift.
       4.    Men I hafven icke hållit ut och icke uppfyllt Herrens lag, utan öfverträdt den och med högmodiga, hädiska ord ur eder orena mun smädat hans storhet. I hårdhjärtade, I skolen icke finna någon frid.
       5.    Och därför skolen I förbanna edra dagar, och därför skola eder lefnadsår förgås. Stor skall den eviga fördömelsen vara, och I skolen icke finna nåd.
       6.    I de dagarna skolen I lämna ifrån eder all frid för att vara en evig förbannelse för alla rättfärdiga, och de skola städse förbanna eder såsom syndare, eder tillsammans med de andra syndarna.
       7.    Men de utvalda skola få ljus och fröjd och frid, och de skola ärfva landet; men eder, I gudlösa, skall förbannelse tillfalla.
       8.    Äfven skall vishet då förlänas åt de utvalda, och de skola alla lefva och icke åter synda, hvarken af obetänksamhet eller af öfvermod, utan de skola vara ödmjuka, de som då hafva vishet, utan att åter synda.
       9.    Och under hela sitt lif skola de icke blifva straffade, icke heller skola de dö genom plågor eller vredesdomar, utan talet på deras lefnadsdagar skall fullbordas, och de skola åldras i frid, och deras lyckas år varda många i evig fröjd och frid hela deras lif.

 

__________

 

Första delen.

6 Kapitlet.

        Och det begaf sig, att sedan människobarnen i de dagarna förökat sig föddes åt dem vackra och täcka döttrar.
        2.    Och änglarna, himmelens söner, sågo dem och fingo begär till dem och sade sinsemellan: Välan, vi vilja utvälja hustrur åt oss bland människobarnen och föda barn åt oss.
        3.    Och Semjasa, deras furste, talade till dem: Jag fruktar, att I ej viljen utföra denna gärning, och då skall jag ensam hafva att försona denna stora synd.
        4.    Då svarade de honom och sade: Vi vilja alla svärja en ed och förplikta oss ömsesidigt genom förbannelser att icke uppgiva denna plan, utan bringa den till utförande.
        5.    Då svuro de alla och förbundo sig därtill sinsemellan genom förbannelser. Och de voro inalles två hundra.
        6.    Och de nedstego på Ardis, det är berget Hermons topp, och de kallade det Hermons berg, emedan de där svurit och sinsemellan utstött förbannelser.
        7.    Och detta är namnen på deras furstar: Semjasa, deras ledare, Urakibarameel, Akibeel, Tamiel, Ramuel, Danel, Esekeel, Sarakujal, Asael, Armers, Batraal, Anani, Sakebe, Samsaveel, Sartael, Turel, Jomjael och Arasjal.
        8.    Detta är de tvåhundra änglarnas furstar, och alla de andra voro med dem.

7 Kapitlet.

       Och de togo sig hustrur, och hvar och en utvalde en åt sig, och de begynte gå in till dem och plägade umgänge med dem och lärde dem trollmedel och besvärjelser och att skära rötter och olika träslag.
       2.    Och de blevo hafvade och födde jättar.
       3.    Dessa förtärde all människornas näring, tills människorna ej längre mäktade lifnära dem.
       4.    Då vände sig jättarna mot människorna själfva för att uppäta dem.
       5.    Och de började försynda sig på fåglarna och djuren på marken och det som rör sig och fiskarna och förtära deras kött och dricka deras blod.
       6.    Då klagade jorden öfver de orättfärdiga.

8 Kapitlet.

        Och Asael lärde människorna att tillverka svärd och knifvar och sköldar och pansar och att se hvad som var bakom dem* och att göra konstverk: armringar och andra smycken, och lärde dem att bruka smink och försköna ögonbbrynen och begagna de dyrbaraste och utsöktaste stenar och alla färgämnen och metallerna i jorden.
        2.    Och det vardt stor ogudaktighet och mycket horeri, och de syndade, och alla deras vägar blefvo fördärfvade.
        3.    Semjasa undervisade alla besvärjare och örtskärare; Armaros lärde besvärjelsernas lösning; Barakal undervisade stjärntydarna; Kokabel upplyste om himmelens tecken och om stjärntydningen, och Asradel om månens lopp.
        4.    Och när människorna förgingos, ropade de, och deras stämma trängde till himmelen.

*Göra speglar.

9 Kapitlet.

        Då blickade Mikael, Gabriel, Suriel och Uriel ned från himmelen och sågo det myckna blod, som utgöts på jorden, och all den orätt, som förövades på henne.
        2.    Och de sade sinsemellan: Människornas klagan kommer den öde jorden att genljuda ända till himmelens port.
        3.    Och för eder, I himmelens heliga, klaga nu människornas själar och säga: Skaffen oss rätt hos den Högste!
        4.    Och de talade till sin Herre, Konungen: Herrarnas Herre, gudarnas Gud, konungarnas Konung, din härlighets tron och ditt heliga, ärofulla namn bestå genom världens alla släkten; prisad och högtlofvad är du!
        5.    Du har skapat allt, och herraväldet öfver allting är hos dig. Allt är aftäckt och uppenbart för dig, och du ser allt, och intet förmår dölja sig för dig.
        6.    Så se då hvad Asael har gjort, hur han på jorden undervisat om all orättfärdighet och uppenbarat för världen de himmelska hemligheterna.
        7.    Och besvärjelserna har Semjasa kungjort, han, som du gifvit makten att vara en furste bland sina likar.
        8.    Och de hafva tillsammans gått till människornas döttrar och sofvit hos dem, kvinnorna, och orenat sig och uppenbarat för dem dessa synder.
        9.    Men kvinnorna hafva födt jättar, och därigenom blef hela jorden full med blod och orättfärdighet.
        10.    Och nu, se hur de hädangångna själarna ropa och deras klagan når fram till himmelens port, och deras suckan stiger uppåt. Människorna förmå icke undfly den orättfärdighet, som föröfvas på jorden.
        11.    Och du vet allt, innan det sker, och du känner detta och deras angelägenheter, och likväl talar du icke till oss. Hvad skola vi nu fördenskull göra med dem?

10 Kapitlet.

        Då talade den Högste, Store och Helige och sände Uriel till Lameks son, sägande:
        2.    Säg honom i mitt namn: Göm dig! Och uppenbara för honom den förestående änden. Ty hela jorden skall förgås, och en vasttuflod är nära att komma öfver henne, och det som är på henne skall förgöras.
        3.    Och upplys honom, på det att han må fly undan och hans säd varda behållen för hela jorden.
        4.    Och åter sade Herren till Rafael: Bind Asasel till händer och fötter och kasta honom i mörkret. Gör en öppning i den öken, som är i Dudael, och förflytta honom dit.
        5.    Och lägg på honom ohuggna och kantiga stenar och betäck honom med mörker, att han må stanna där för alltid, och öfverhölj hans ansikte, så att han icke skådar ljuset.
        6.    Och på domens stora dag skall han kastas i eldsjön.
        7.    Och gör jorden helbrägda, hvilken änglarna hafva fördärfvat, och förkunna henne, att jag skall hela henne och att icke alla människobarnen skola förgås genom de hemligheter, som väktarna yppat för sina söner och lärt dem.
        8.    Och hela jorden blef fördärfvad genom kunskapen om Asasels verk. Tillskrif honom alla synderna.
        9.    Och till Gabriel sade Gud: Drag ut mot  de i synd aflade och de förkastade och utrota dem och väktarnas barn ibland människorna. För dem ut och släpp lös dem, att de må själfva genom mord förgöra hvarandra, ty långt lif skola de icke få.
        10.    Och deras fäder skola alla bedja dig om förbarmande, men intet kunna utverka, ehuru de vänta sig ett mycket långt lif och hoppas, att hvar och en af dem skall lefva femhundra år.
        11.    Och till Mikael sade Gud: Kungör detta för Semjasa och hans stallbröder, som förenat sig med kvinnorna till att fördärfva sig med dem i all deras orenhet.
        12.    När alla deras söner dräpa hvarandra och de skådat sina käras undergång, så fastbind dem under jordens kullar för sjuttio släktens tid, ända till deras doms och fullbordans dag, tills den yttersta domen hålles för all evighet.
        13.    I de dagarna skall man föra dem till den brinnande afgrunden. I pinan och fängelset skola de instängas för all evighet.
        14.    Och genast skall afgrunden brinna och sedan förstöras jämte dem. Tillsammans skola de vara bundna till alla släktens ände.
        15.    Och förgör alla vällustiga själar och väktarnas barn, emedan de misshandlat människorna.
        16.    Och utrota allt öfvervåld från jordens yta, och  hvarje ondt verk skall taga slut, och rättfärdighetens och rättvisans planta skall synas, och arbetet skall lända till välsignelse. Full af fröjd, skall man i evighet plantera rättvisa och rättfärdighet.
        17.    Och nu skola alla rättfärdiga tillbedja i ödmjukhet och förbliva vid lif, tills de födt tusen barn, och alla sina ungdomsdagar och sin sabbat skola de genomlefva i frid.
        18.    I de dagarna skall hela jorden bebyggas i rättfärdighet och planteras med träd och varda uppfylld med välsignelse.
        19.    Allehanda ljufliga träd och vinstockar skall man plantera på henne. Och vinstocken skall bära frukt i ymnighet, och af all säd, som utsås, skall ett mått bära tiotusen, och ett mått oliver skall giva tio pressar olja.
        20.    Och du, rena jorden från allt öfvervåld och all orättvisa och all synd och all gudlöshet och all orenhet och se till, att de försvinna från henne.
        21.    Och alla människobarnen skola vara rättfärdiga, och alla folk skola ägna mig sin dyrkan och prisa och tillbedja mig.
        22.    Och jorden skall vara ren från allt fördärf och all synd och allt straff och alla kval. Och jag skall aldrig mer sända en vattuflod öfver henne, från släkte till släkte evinnerligen.

11 Kapitlet.

        Och i de dagrna skall jag upplåta välsignelsens förrådskamrar, som äro i himmelen, för att låta välsignelse komma ned på jorden öfver människobarnens verk och arbete.
        2.    Frid och rätt skola förena sig under världens alla dagar och genom jordens alla släkten.

12. Kapitlet.

        Och innan allt detta skedde, vardt Henoch fördold, och ingen bland människobarnen visste hvar han blifvit förborgad och hvar han uppehöll sig och hvad som blifvit af honom.
        2.    Och all hans verksamhet under hans lefnad var med de heliga och med de vakande änglarna.
        3.    Och jag, Henoch, höll just på att lofprisa världens store Herre och Konung, då de vakande änglarna kallade mig, Henoch, skrifvaren, och sade till mig:
        4.    Henoch, du rättfärdighetens skrifvare, gå och delgif väktarna - som lämnat den höga himmelen, och den heliga, eviga orten och fördärfvat sig med kvinnor och gjort så, som människobarnen göra, och tagit sig hustrur och nedsjuknkit i stort
fördärf  -
        5.    att de icke skola hafva frid på jorden ej heller erhålla förlåtelse för sina synder, ty de skola icke få glädja sig öfver sina barn.
        6.    Sina käras förgöring skola de åse, och öfver sina barns undergång skola de jämra sig, och de skola bedja i evighet, men icke finna barmhärtighet och frid.

13 Kapitlet.

        Och Henoch gick åstad och sade till Asael: Du får ingen frid. En sträng dom har utgått öfver dig, att man skall binda dig,
        2.    och lindring, förbön och barmhärtighet skola icke tillfalla dig för det öfvervåld, som du lärt människobarnen, och för alla de hädelsens, våldets och syndens verk, som du visat dem.
        3.    Då gick jag vidare och talade till dem samtligen, och de blevo förfärade, och fruktan och skräck öfverföllo dem.
        4.    Och de bådo mig skrifva en böneskrift för dem, på det att de därigenom måtte erhålla förlåtelse, och att frambära den till himmelen inför Gud.
        5.    Ty själva kunde de icke längre tala med honom, icke heller upplyfta sina ögon mot himmelen, af blygsel öfver sin syndaskuld, för hvilken de straffades.
        6.    Då affattade jag deras böneskrift för deras ande och för hvarje särskild gärning af dem och för det hvarom de bådo, att de därigenom måtte vinna tillgift och röna långmodighet.
        7.    Och jag gick åstad och satte mig vid Dans vattendrag i Dan, söder om Hermons västra sluttning, och läste deras böneskrift, tills jag somnade.
        8.    Och se, jag hade en dröm och såg syner. Och i en syn såg jag en straffdom, som jag skulle kungöra himmelens söner, tillrättavisande dem.
        9.    Och när jag uppvaknat, gick jag till dem, och de sutto alla församlade i Ublesjael, mellan Libanon och Seneser, sörjande, med öfvertäckta ansikten.
        10.    Och jag omtalade för dem alla de syner jag sett under min sömn och begynte tala rättfärdighetens ord och bestraffa himmelens väktare.

14 Kapitlet.

        Hvad som här i det följande står skrifvet är rättfärdighetens ord och de eviga väktarnas tillrättavisning, såsom den Helige och Store befallt genom den synen.
        2.    Under min sömn såg jag hvad jag nu skall berätta med min lekamliga tunga och min anda, som den Store gifvit människorna, att de skola tala därmed och förstå det med hjärtat,
        3.    Liksom han skapat människorna och skänkt dem förmåga att fatta förståndets ord, så har han skapat äfven mig och förlänat mig makt att bestraffa väktarna, himmelens söner.
        4.    Jag hade uppskrifvit eder bön, men i min syn såg jag, att den icke i all evighet skall varda hörd och att domen öfver eder är uttalad och att ingenting skall beviljas eder.
        5.    Och hädanefter skolen I icke i all evighet mera uppstiga till himmelen, och till jorden är den domen utgången, att man skall binda eder för alla världens dagar.
        6.    Men först skolen I åse edra älskade söners undergång, och I skolen icke få äga dem, utan de skola falla för svärd inför edra ögon.
        7.    Eder bön för dem varder icke uppfylld, icke heller eder bön för eder själfva. Och ehuru gråtande och bedjande, skolen I intet erhålla af det hvar om jag i min böneskrift bedt för eder.
        8.    Och sålunda tedde sig min syn. Se, molnen och en dimma inbjödo mig, och stjärnornas och blixtarnas lopp dref och jagade mig, och vindarna gåfvo mig vingar och förde mig bort.
        9.    De togo mig upp till himmelen, och jag kom till en mur, byggd af kristall och omgifven av eld. Och jag begynte varda förfärad.
        10.    Och jag steg in i lågan och närmade mig ett högt hus med väggar och golf af kristall.
        11.    Dess tak liknade stjärnornas och blixtarnas bana, med flammande kerubim däremellan på en vattenklar himmel.
        12.    Lågande eld omgaf dess väggar, och dess dörr brann af eld.
        13.    Och jag inträdde i den boningen. Den var het som eld och kall som is. Intet ljufligt och intet lif funnos där. Fruktan öfverföll mig, och bäfvan fattade mig,
        14.    och förskräckt och skälfvande, föll jag på mitt ansikte. Och jag såg i min syn,
        15.    och se, där var en annan byggnad, större än den förra, af eldslågor, och alla dess portar stodo öppna inför mig.
        16.    Och allt var så öfversvinneligt härligt och stort och praktfullt, att jag  icke mäktar gifva eder en besrifning på dess härlighet och storlek.
        17.    Men dess golv var af eld, och därofvan blixtars och stjärnors bana, och äfven dess tak var flammande eld.
        18.    Och jag upplyfte mina ögon och såg därinne en hög tron, till utseendet såsom rimfrost, och runt omkring den liksom strålande sol och stämmor af kerubim.
        19.    Och nedanför den höga tronen runno eldströmmar fram, så att man icke kunde se på den.
        20.    Och han, som är stor i härlighet, satt på den tronen, och hans klädnad sken klarare än solen och var hvitare än den rena snön.
        21.    Ingen af änglarna kunde träda ditin, icke heller en dödlig skåda själfve den härlige och majestätiske Gudens anlete.
        22.    Flammande lågor omgåfvo honom, och en stor eld brann inför honom, så att ingen af dem som voro omkring honom kunde närma sig tronen. Tio tusen sinom tio tusen stodo inför honom, men han hade intet behof af det heliga rådet.
        23.    Och de heliga i hans närhet aflägsnade sig hvarken natt eller dag och lämnade honom aldrig.
        24.    Och jag hade dittills haft ett täckelse öfver mitt ansikte, ty jag bäfvade. Då kallade mig Herren med egen mun och sade till mig: Kom hit, Henoch, och hör mitt heliga ord!
        25.    Och han lät mig stiga upp och komma fram ända till porten, men jag böjde ned mitt ansikte.

15 Kapitlet.

        Och han sade till mig med sitt ord: Hör, frukta icke, Henoch, du rättfärdige man och rättfärdighetens skrifvare, utan träd fram och hör mitt ord!
        2.    Och gack åstad och säg till himmelens väktare, Som hafva sändt dig att bedja för dem: I borden bedja för människorna och icke de för eder.
        3.    Hvi hafven I lämnat den höga, heliga, eviga himmelen och sovit hos kvinnorna och orenat eder med människornas döttrar och tagit eder hustrur och gjort såsom jordens barn och födt jättesöner?
        4.    Medan I voren andliga och heliga, i åtnjutande af de eviga lifvet, haven I orenat eder med kvinnor och födt barn, haft begärelse till människor och aflat kött och blod, såsom de dödliga och förgängliga pläga göra.
        5.    Fördenskull har jag också gifvit dem hustrur, att de må befrukta dem och att barn må födas genom dem, såsom det sker på jorden.
        6.    Men förut voren I andliga, i besittning af det eviga, odödliga lifvet under världens alla släkten.
        7.    Därför har jag icke skapat hustrur åt eder, ty de andliga hava sin boning i himmelen.
        8.    Och jättarna, som äro födda af kött och blod, skola på jorden kallas onda andar, och där skall deras hemvist vara.
        9.    Onda väsenden framkomma ur deras länder. Emedan de äro ofvanefter och deras begynnelse och ursprung var ifrån de heliga väktarna, skola de vara onda andar på jorden, och onda andar skola de kallas.
        10.    Och himmelens andar hafva sin boning i himmelen, men jordens andar, som föddes på jorden, hafva sin boning på jorden.
        11.    Och jättarnas andar, som hafva sitt tillhåll i molnen, skola vålla fördärf och störta ned och föröfva våldsdåd och anställa förödelse och anstifta olyckor på jorden. Och de skola vara osynliga och hvarken behöva äta eller dricka.
        12.    Och dessa väsenden skola uppresa sig mot människobarnen och mot kvinnorna, emedan de härstamma från dem.

16 Kapitlet.

        I de dagarna, då jättarna skola mörda hvarandra, gå under och dö och när deras andar gått ut ur deras kroppar, skall deras kött hemfalla åt förgängelsen. Och sedan skola de utan dom anställa fördärf, ända tills den dag kommer, då den stora domen fullbordas öfver den stora världen, öfver väktarna och de ogudaktiga.
        2.    Och säg nu till väktarna, som sändt dig att bedja för dem, hvilka förut varit i himmelen, säg dem nu:
        3.    I haven varit i himmelen, och visserligen voro alla de förborgade tingen eder ännu icke uppenbarade; men flera hemligheter hafven I vetat, och dem hafven I uti edert hjärtas hårdhet meddelat kvinnorna, och därigenom anstifta män och kvinnor mycket ondt på jorden.
        4.    Säg dem alltså: I haven ingen frid.

17 Kapitlet.

        Och de togo mig bort till ett ställe, där det fanns skepnader, som liknade flammande eld och som, när som helst de ville, visade sig i människogestalt.
        2.    Och de förde mig till stormvindens hemvist och upp på ett berg, hvars spets räckte upp ihimmelen.
        3.    Och jag såg skinande platser och åskan vid deras gränser och i djupet en brinnande pilbåge och pilar och ett koger och ett flammande svärd och alla blixtarna.
        4.    Och de förde mig ända till det s.k. Lifvets vatten och ända till västerns eld, som upptager hvarje solnedgång.
        5.    Och jag kom till en brinnande ström med eld flytande såsom vatten, hvilken utgjuter sig i ett stort haf i väster.
        6.    Och jag såg alla de väldiga floderna och anlände till ett stort mörker och gick in däri, dit alla dödliga vandra.
        7.    Och jag såg Vintertidens svarta molns berg och den ort, där hela djupets vatten utgjuter sig.
        8.    Och jag såg djupets mynning och mynningen af alla jordens floder.

18 Kapitlet.

        Och jag såg jordens grundvalar och alla vindars förvaringsrum och såg hur han därmed utrustat hela skapelsen.
        2.    Och jag såg jordens hörnsten och de fyra vindarna, som bära både henne och himmelens fäste.
        3.    Och jag såg huru vindarna spänna ut himmelens hvalf och sväfva mellan himmel och jord; de äro himmelens pelare.
        4.    Och jag såg de vindar, som kringvrida himmelens hvalf och komma solen och stjärnorna att gå ned.
        5.    Och jag såg jordens vindar, som bära molnen, och såg änglarnas vägar och vid jordens ände himmelens fäste därofvan.
        6.    Och jag gick vidare, mot söder. Det brinner natt och dag där, hvarest det finnes sju berg af ädla stenar, tre i öster och tre i söder.
        7.    Och af dem i öster var ett af färgade stenar och ett af pärlstenar och ett af antimon, och de i söder voro af röda stenar.
        8.    Men det mellersta berget räckte ända upp i himmelen, liksom Guds tron, och var af alabaster och dess öfre del af safir.
        9.    Och jag såg i alla bergen brinnande eld.
        10.    Och på andra sidan om det stora landet såg jag en ort, där vattnet samlade sig.
       11.    Och jag såg i jorden en djup klyfta med pelare af himmelsk eld, och jag såg andra pelare af himmelsk eld, hvilka hvarken kunde räknas uppåt eller nedåt, falla ned bland dem.
       12.    Och öfver den klyftan såg jag en ort, som icke hade något himmelens fäste ofvan och ingen jordens grundval under sig, och där fanns intet vatten och inga fåglar, utan det var allenast en öde plats.
        13.    Och förskräckligt var det jag där såg: sju stjärnor, som liknade höga, brinnande berg, och de voro såsom andar och anropade mig.
        14.    Och ängeln sade till mig: Här sluta himmel och jord. Denna ort tjänar till fängelse för himmelens stjärnor och dess härskara.
        15.    Och de stjärnor, som kretsa öfver elden, äro de som före sin uppgång öfverträdde Guds befallning, emedan de icke kommo på sin bestämda tid.
        16.    Och han vredgades på dem och band dem och håller dem bundna ända till den tid, då deras skuld blifver fulländad, under hemlighetens år.

19 Kapitlet.

        Och Uriel sade till mig: Här skola de änglars andar bo, hvilka förenat sig med kvinnorna och, antagande mångahanda gestalter, orenat människorna och förfört dem, så att de dyrkat demonerna såsom gudar och offrat åt dem - nämligen när den dag kommer, då den stora yttersta domen skall hållas öfver dem.
        2.    Och äfven deras hustrur, som förförde himmelens änglar, skall det gå på samma sätt.
        3.    Och jag, Henoch, allena har sett alltets gränser, och ingen annan människa har skådat detta utom jag.

20 Kapitlet.

        Och detta är namnen på de heliga vakande änglarna.
        2.    Uriel, åskans och jordbäfningens ängel;
        3.    Rafael, Människoandarnas ängel;
        4.    Raguel, som verkställer hämnden på världen och ljusen;
        5.    Mikael, som är satt öfver den bästa delen af människorna, nämnligen folket;*
        6.    Sarakael, som vakar öfver de människobarns andar, som förleda andarna till
               synd;
        7.    Gabriel, som är satt öfver ormarna och paradiset och keruberna.

* Israel.

21 Kapitlet.

        Och jag vandrade rundt omkring och kom till en ort, där ingenting hände.
        2.    Och jag såg någonting förskräckligt: ingen hög himmel och ingen fast grundad jord, utan ett tomrum, högt och rysligt.
        3.    Och där såg jag sju stjärnor från himmelen blunda, liknande stora berg och liksom brinnande i eld.
        4.    Denna gång sade jag: För hvilken synd äro de bundna, och hvi äro de utstötta hit?
        5.    Då sade Uriel, hvilken var hos mig såsom min ledare: Henoch, hvad forskar du efter, och hvad söker du få veta, och vi frågar du och är nyfiken?
       6.    Detta är de stjärnor, som hafva öfverträdt den högste Gudens befallning, och de ligga bundna här, ända till dess tio tusen världar, talet på deras skulds dagar, varda fullbordade.
        7.    Och därifrån gick jag till ett annat ställe, som var ännu sydligare än det förra, och såg någonting förskräckligt. En stor eld fanns där, som flammade och lågade, och hade inskärningar och var gegränsad af en riktig afgrund, och stora pelare af eld kastades ditned. Men dess utsträckning och storlek kunde jag icke skönja, ej heller var jag i stånd att e dess begynnelse.
        8.    Då sade jag: Hur förfärlig är icke denna ort, och huru plågsamt är det ej att se på den!
        9.    Då svarade Uriel och sade: Henoch, hvi uppstå sådan fruktan och fasa hos dig för denna rysliga ort och vid åsynen af denna pina?
        10.    Och han sade vidare till mig: Dena plats är änglarnas fängelse, och här skola de hållas fångna i evighet.

22 Kapitlet.

        Därifrån gick jag till en annan ort. Och han visade mig en stor, hög bergsträcka i väster, hårda klippor och fyra vida platser.
        2.    Och bland dem fanns det djupa och breda och alldeles släta orter, så släta som någonting som rullar, och dystra att se på.
        3.    Denna gång svarade Rafael, som var med mig, och sade: Dessa rymliga platser äro ämnade till att andarna, de aflidnas själar, skola församla sig på dem; de äro skapade för att församla alla människobarnens själar.
        4.    De platserna hafva danats till uppehållsorter för dem ända till dagen för deras dom och ända till deras bestämda tid, och den tiden är lång, tills den stora domen öfvergår dem.
        5.    Och jag såg andar af människobarn, som då voro döda, och deras röster trängde klagande ända fram till himlens port.
        6.    Denna gång frågade jag ängeln Rafael och sade: Hvems ande är den där, hvars stämma tränger uppåt och klagar?
       7.    Och han svarade mig: Det är den ande, som gick ut ur Abel, som dödades af sin broder Kain, och han klagar på honom, till dess Kains säd varder utrotad från jordens yta och försvinner bland människors barn.
        8.    Då frågade jag om honom och om allas dom och sade: Hvi är den ena skild från den andra?
        9.    Och han svarade mig: Dessa trenne afdelningar äro gjorda för att åtskilja de dödas andar. Och så äro de öfriga rättfärdigas själar afsöndrade, och de hafva en vattukälla, och ofvan den är ljus.
        10.    Likaså finnes en afdelning för syndarna, dit de komma, när de dött och begrafvas på jorden, utan att domen utgått öfver dem under deras lifstid.
        11.    Här dväljas deras själar åtskilda i den stora pinan, tills domens, straffets och plågans stora dag kommer för hädarna och hämnden öfver deras själar, då man här binder dem för evigt.
        12.    Och denna afdelning är danad för deras själar, som klaga öfver sin undergång, då de blefvo dödade i syndarnas dagar.
        13.    Således är den skapad för de människors själar, som icke voro rättfärdiga, utan syndare, fulländade i skuld. De skola vara hos de skyldiga, dem lika, men deras själar varda icke dödade på domens dag, icke heller skola de uttagas härifrån.
        14.    Då prisade jag härlighetens Herre, och sade: Prisad vare min Herre, härlighetens och rättvisans Herre, som regerar öfver allting i evighet!

24 Kapitlet.

        Därifrån gick jag till en annan trakt af jorden, och han visade mig en bergsträcka af eld, som flammade natt och dag.
        2.    Och jag gick fram och såg sju ståtliga berg af praktfulla, vackra stenar, det ena olikt det andra, alla präktiga och af ett härligt utseende och ett skönt yttre, tre i öster och tre i söder, och det ena reste sig högre än det andra, och mellan dem slingrade sig jämsides löpande djupa dalar.
        3.    Och det sjunde berget var i midten, och dess spets liknade en tron, omgifven af välluktande träd.
        4.    Och bland dem fanns ett med en doft, hvars like jag ännu aldrig hade känt och hvars blad och blommor icke vissna i evighet och vars ved aldrig multnar och vars frukter äro sköna och likna palmdruvor.
        5.    Denna gång sade jag: Se hvilket skönt träd, härligt att skåda, och ljufligt äro dess blad och kostelig dess frukt!
        6.    Då svarade mig Mikael, en af de heliga och ärade änglarna, hvilken var satt öfver de bergen och de träden.

25 Kapitlet.

        Och han sade till mig: Henoch, hvad önskar du få veta om detta träds doft?
        2.    Då svarade jag, Henoch, honom och sade: Om allting skulle jag vilja veta något, men i synnerhet om detta träd.
        3.    Och han svarade mig och sade: Det höga berg, som du sett och hvars topp liknar Herrens tron, är också hans tron, där den Helige och Store, härlighetens Herre, den evige Konungen, skall sitta, när han stiger ned för att bringa jorden det godt är.
        4.    Och detta träd med den ljufliga lukten är det icke någon enda dödlig tillåtet att vidröra förrän på den stora domens tid. När allt varder vedergälldt och fullbordadt för evigheten, skall det trädet öfverantvardas åt de rättfärdiga och ödmjuka.
        5.    Och af dess frukt skall lif beskäras åt de utvalda. Och i norr skall det omplanteras, på den heliga orten, och blifva Herrens, den evige Konungens, tempel.
        6.    Då skola de fröjda sig och jubla i den Helige. De skola låta dess doft intränga i sina ben och leva ett långt lif på jorden, såsom dina fäder lefvat, och i deras dagar skola ingen sorg och intet lidande, ingen möda och ingen plåga komma vid dem.
        7.    Då prisade jag härlighetens Herre, den evige Konungen, därför att han beredt detta åt de rättfärdiga människorna och skapat det och lofvat att gifva dem det.

26 Kapitlet.

        Och därifrån gick jag till jordens medelpunkt1 och såg en välsignad och fruktbar ängd, där grenar från ett afhugget träd slogo rot och sköto skott.
        2.    Och där såg jag ett heligt berg2 och nedanför detta, öster därom, ett vattendrag3, som flöt åt söder.
        3.    Och jag såg i öster ett annat berg4 af samma höjd och mellan dem båda en djup, men icke bred dal5, hvarest ett vatten flöt invid berget.
        4.    Och väster om detta var ett annat berg, lägre än det förra, och där nedanför mellan dem båda var en dal, och andra, djupa och torra dalar funnos vid de trenne bergens fot.
        5.    Och alla dalarna, i den hårda klippan, voro djupa och smala. Och träd voro planterade på höjderna.
        6.    Och jag förundrade mig öfver klipporna och öfver dalen* och undrade storligen.

1 Palestina (Jerusalem). 2 Sion.
3 Siloa. 4 Oljeberget. 5 Kidron (Josafats dal)
*Gehenna (Hinnom).

27 Kapitlet.

        Då sade jag: Hvartill äro de ämnade, detta välsignade land, uppfyllt med träd, och denna fördömda dal*?
        2.    Då svarade mig Uriel och sade: Den fördömda dalen är bestämd för dem som varda för evigt fördömda. Här måste alla de samlas, hvilka föra otillbörligt tal mot Gud och tala oförsynt om hans härlighet. Här samlar man dem, och här är deras straffort.
        3.    I den yttersta tiden skall skådespelet af en rättvis dom för all evighet öfver dem beskäras de rättfärdiga. Fördenskull skola de som funno förbarmande prisa härlighetens Herre, den evige Konungen.
        4.    Och när de dagar komma, då domen fälles öfver dem, skola de prisa honom för den barmhärtighet, hvarmed han sänkt dem deras arfvedel.
        5.    Då prisade äfven jag härlighetens Herre och talade till honom och ihågkom såsom sig bör, hans storhet.

* Gehenna (Hinnom).

32 Kapitlet.

        Och när jag blickade åt norr, bort öfver höjderna, såg jag sju berg, fulla med kostelig nardus och välluktande träd och kanel och peppar.
        2.    Därifrån gick jag öfver de bergens toppar, fjärran mot öster, och drog vidare öfver Erythreiska hafvet och kom långt bort ifrån detta och svafvade öfver ängeln Sutel.
        3.    Och jag kom in i rättfärdighetens lustgård och såg mångahanda träd, höga, välluktande, vackra och härliga, och äfven vishetens träd, som förlänar dem som äta däraf mycken visdom.
        4.    Och det liknar johannesbrödträdet, och dess frukter äro mycket goda och likna vindruvor, och dess doft sprider sig vidt omkring.
        5.    Och jag sade: Skönt är detta träd, och hur härlig och ljuflig är ej dess anblick!
        6.    Och den helige ängeln Rafael, som var med mig, svarade och sade: Detta är vishetens träd, hvaraf dina stamföräldrar, din åldrige fader och din gamla moder, hafva ätit. Och de funno vishetens kunskap, och deras ögon öppnades, och de sågo, att de voro nakna, och så blefvo de utdrivna ur lustgården.

36 Kapitlet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
        4.        - - - - och så prisade jag hvarje gång härlighetens Herre, som gjort de stora och härliga undertingen för att visa änglarna och människornas själar sitt verks storhet, att de må lofprisa hans verk och att all  hans skapade varelser må se hans makts gärningar och lofva hans händers stora verk och prisa honom i evighet.

37 Kapitlet.

        Vishetens andra syn, hvilken Henoch såg, Jereds son, Mahalaleels son, Kenans son, Enos' son, Sets son, Adams son.
        2.    Detta är början af vishetens tal, som jag begynte tala, sägande till dem som bo på jorden: Hören, I gamla, och förnimmen, I efterkommande, de heliga ord, som jag skall tala inför andarnas Herre.
        3.    De gamla bör man först nämna, och äfven de kommande släktena skola vi icke undanhålla vishetens begynnelse.
        4.    Och hittills har aldrig af andarnas Herre sådan visdom förlänats, som den jag mottagit efter mitt förstånd, efter andarnas Herres behag, af hvilken det eviga lifvets lott blivit mig beskärd.
        5.    Trenne syner visades mig, och jag började berätta dem för dem som bo på fästet.

38 Kapitlet.

        Första synen. När de rättfärdigas församling skall visa sig och syndarna dömas för sina synder och bortdrivas från jordens yta
        2.    och den Rättfärdige varder uppenbarad inför de utvalda rättfärdigas ögon, hvilkas verk blifvit vägda af andarnas Herre. Och ljuset skall synas för de rättfärdiga och utvalda, som bo på jorden. Hvar skall då syndarnas boning vara och deras vistelseort, som hafva förnekat andarnas Herre? Det vore bättre för dem, om de aldrig blifvit födda.
        3.    Och när de rättfärdigas hemligheter varda uppenbarade, då blifva syndarna dömda och de ogudaktiga bortjagade från de rättfärdigas och utvaldas ansikte.
        4.    Och från den stunden skola ej längre de som besitta jorden vara mäktiga och höga och skola icke kunna skåda de heligas ansikte, ty andarnas Herres ljus skiner på de heligas och rättfärdigas och utvaldas anlete.
        5.    Och de mäktiga konungarna skola på den tiden omkomma och lämnas i de rättfärdigas och heligas händer.
        6.    Och från den stunden skall ingen kunna anropa andarnas Herre om nåd, ty deras lif har talgit en ände.

39 Kapitlet.

        Och det skall ske i de dagarna, att de utvalda och de heliga barnen skola nedstiga från de höga himlarna och förena sig med människobarnen.
        2.    I de dagarna erhöll Henoch nitälskans och vredens och orons och förvirringens böcker. Barmhärtighet skall icke vederfaras dem, sade andarnas Herre.
        3.    Och i samma stund ryckte ett moln och en stormvind mig upp och bort från jorden och förde mig till himlarnas ände.
        4.    Och där såg jag en annan syn: de rättfärdigas boning och de heligas lägerställen.
        5.    Där skådade mina ögon deras boningar hos änglarna och deras lägerplatser hos de heliga och sågo huru de bådo och anropade och bönföllo för människobarnen. Och inför dem flöt rättfärdighet såsom vatten, och barmhärtighet såsom dagg på jorden. Så är det ibland dem från evighet till evighet.
        6.    Och i de dagarna skådade mina ögon den ort, där de rättfärdiga och troende utvalda vistas, och sågo hur rättvisan härskar i deras dagar. Och oräknelig är de rättfärdigas och utvaldas skara inför honom från evighet till evighet.
        7.    Och jag såg deras boningar under vingarna på andarnas Herre och såg huru alla de rättfärdiga och utvalda inför honom äro öfvergjutna liksom af eldens glans. Och deras mun är full af lof, och deras läppar prisa andarnas Herres namn, och rättfärdigheten upphör icke inför honom.
        8.    Jag önskade bo där, och min själ hade lust till den boningen. Där har min del redan från begynnelsen varit, ty så är det bestämdt om mig inför andarnas Herre.
        9.    Och i de dagarna lofvade och upphöjde jag med välsignelse och pris andarnas Herres namn, emedan han bestämt välsignelse och härlighet åt mig efter sitt välbehag.
        10.    Länge betraktade mina ögon den orten, och jag prisade Gud, sägande: Pris vare honom, och lofvad vare han från begynnelsen och i evighet!
        11.    För honom finnes intet slut. Innan världen är skapad, vet han hvad den är och hvad som skall ske i den från släkte till släkte.
        12.    Dig prisa de som icke sofva. De stå inför din härlighet och prisa, lofva och ära dig, sägande: Helig, helig, helig är andarnas Herre! Han uppfyller jorden med andar.
        13.    Och här sågo mina ögon alla dem som icke sofva, huru de stå inför honom och lofprisa och säga: Prisad vare du, och prisadt vare Herrens namn från evighet till evighet!
        14.    Och mina ögon vordo bländade.

40 Kapitlet.

        Och sedan såg jag tusen sinom tusen och tio tusen sinom tio tusen, otaligt och oräkneligt många, hvilka stå inför andarnas Herres härlighet.
        2.    Jag såg, och på de fyra sidorna om andarnas Herre varseblev jag fyra ansikten, olika de andra, som funnos där, och deras namn fick jag veta, ty den ängel, som gick med mig, sade mig dem och visade mig alla de förborgade tingen.
        3.    Och jag hörde de fyra ansiktenas röster, när de lofsjöngo inför härlighetens Herre.
        4.    Den första rösten prisar andarnas Herre från evighet till evighet.
        5.    Och den andra rösten hörde jag lofva den Utvalde och de utvalda, hvilka blifvit vägda af andarnas Herre.
        6.    Och den tredje rösten hörde jag bedja och bönfalla för dem som bo på jorden och anropa i andarnas Herres namn.
        7.    Och den fjärde rösten hörde jag afvisa satanerna och hindra dem att träda inför andarnas Herre för att anklaga dem som bo på jorden.
        8.    Sedan frågade jag fridens ängel, som gick med mig och som visade mig allt det fördolda, och sade till honom: Hvilka äro dessa fyra ansikten, som jag sett och hvilkas röster jag hört och skrifvit om?
        9.    Och han sade till mig:
Den förste är den barmhärtige och långmodige helige Mikael.
Och den andre, som är satt öfver människobarnens alla sjukdomar och sårnader, är Rafael.
Och den tredje, som härskar öfver alla krafterna, är den helige Gabriel.
Och den fjärde, som är satt öfver deras ånger och hopp, som skola ärfva det eviga lifvet, är Fanuel.
        10.    Och de äro den högste Gudens fyra änglar, och de fyra rösterna hörde jag i de dagarna.

41 Kapitlet.

        Och därefter såg jag himlarnas alla hemligheter och såg hur riket varder fördeladt och människornas gärningar vägda på våg.
        2.    Där såg jag de utvaldas och heligas boningar, och mina ögon skådade där huru alla de syndare, som förneka andarnas Herres namn, jagas därifrån och hur man släpar dem bort och att de icke få stanna där i följd af den straffdom, som utgår från andarnas Herre - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

42 Kapitlet.

        Visheten fann intet rum, där hon kunde bo; då fick hon sin boning i himlarna.
        2.    Visheten kom för att bo bland människobarnen, men fann ingen bostad; då vände hon åter till sitt hem och intog sitt säte bland änglarna.
        3.    Och orättfärdigheten kom fram ur sitt gömsle och sökte icke, men fann ändå en boning åt sig och bodde ibland människorna, liksom regnet i öknen och liksom daggen i ett törstande land.

43 Kapitlet.

        Och åter såg jag blixtar och himmelens stjärnor och hörde hur han ropade dem alla, hvar och en, vid namn, och de lydde honom.
        2.    Och jag såg hur de vägdes med riktig våg efter sina ljusmassor och sina rums vidd och tiden för sitt framträdande och sitt omlopp och huru den ena blixten frambringar den andra och huru deras omlopp är efter änglarnas tal och huru de bevara troheten mot hvarandra.
        3.    Och jag frågade ängeln, som gick med mig och visade mig det förborgade: Hvilka äro dessa?
        4.    Och han sade till mig: En bild af dem har andarnas Herre visat dig. Detta är namnen på de rättfärdiga, som bo på jorden och som i all evighet tro på andarnas Herres namn.

45 Kapitlet.

Och detta är den andra synen rörande dem som förneka de heligas boning och andarnas Herres namn.
        2.    Till himmelen skola de icke uppstiga, och till jorden skola de icke komma. Så blir de syndares lott, som förneka andarnas Herres namn och hvilka skola bevaras till lidandets och bedröfvelsens dag.
        3.    På den dagen skall den Utvalde sitta på härlighetens tron och göra urval bland människornas gärningar och deras rum utan tal, och deras ande skall blifva stark i dem, när de få se min Utvalde och dem som hafva åkallat mitt heliga och härliga namn.
        4.    Och på den dagen skall jag låta min Utvalde bo ibland dem, och jag skall omdana himmelen och göra den till en evig välsignelse och ett evigt ljus.
        5.    Och jag förvandla jorden och göra den till en välsignelse och låta min Utvalde bo på henne. Men de som göra synd och missgärning skola icke beträda henne.
        6.    Ty jag har sett och med frid mättat mina rättfärdiga och ställt dem inför mig; men syndarna förestår en dom hos mig, att jag må utrota dem från jordens yta.

46 Kapitlet.

        Och där såg jag en, som hade ett dagarnas hufvud, hvitt som ull, och hos honom var en annan, hvars anlete var såsom en människas, och ljufligt var det och likt de heliga änglarnas.
        2.    Och jag frågade en af änglarna, hvilken gick med mig och visade mig alla de förborgade tingen, om den Människosonen, hvem han var och hvadan han kommit och hvarför han gick med dagarnas Hufvud.
        3.    Och han svarade mig och sade: Detta är Människosonen, som äger rättfärdigheten och hos hvilken rättvisan bor och som uppenbarar alla det förborgades skatter, emedan andarnas Herre har utvalt honom, och hvars del inför andarnas Herre har öfverträffat allting genom hans rättfärdighet i evighet.
        4.    Och denne Människoson, som du har sett, skall uppjaga konungarna och de mäktiga från deras läger och de väldiga från deras troner och lösa de väldigas tyglar och krossa syndarnas tänder.
        5.    Och han skall störta konungarna från deras troner och drifva dem ut ur deras riken, emedan de icke prisa och lofva honom och icke heller med tacksägelse erkänna af hvem riket blifvit dem förlänadt.
        6.    Och de väldigas ansikte skall han förskjuta, och blygselns rodnad skall betäcka det, mörker skall vara deras boning och maskar deras läger, och de skola icke hafva något hopp att få uppstå från sina läger, emedan de icke lofprisa andarnas Herres namn.
        7.    Och det är de som mästra himmelens stjärnor och lyfta sina händer mot den Högste och förtrampa jorden och bo på henne, och deras gärningar äro idel orättfärdighet och uppenbara orättvisa, och deras makt är grundad på deras rikedom, och de tro på de gudar, som äro deras egna händers verk, och de hafva förnekat andarnas Herres namn.
        8.    Och de varda utdrifna ur hans församlings och de troendes hyddor, ur deras som blifvit vägda i andarnas Herres namn.

47 Kapitlet.

        Och i de dagarna stiga de rättfärdigas bön och deras blod från jorden upp inför andarnas Herre.
        2.    I de dagarna skola de heliga, som bo ofvan i himlarna, samfäldt, åkalla och bedja och prisa och tacka och lofva andarnas Herres namn för de rättfärdigas blods skull, som blef utgjutet, och för de rättfärdigas bön, att den icke måtte vara fåfäng inför andarnas Herre och att domen måtte verkställas och de ej evigt nödgas vänta.
        3.    Och då såg jag dagarnas Hufvud, när han satte sig på sin härlighets tron och de lefvandes böcker vordo uppslagna inför honom, och all hans här, som är ofvan i himlarna och omkring honom, stod inför honom.
        4.    Och de heligas hjärtan blefvo fulla af fröjd öfver att rättfärdighetens tal var fylldt och de rättfärdigas bön hörd och deras blod försonadt inför andarnas Herre.

48 Kapitlet.

        Och på den orten såg jag en rättfärdighetens källa, som var outtömlig och omgifven af flera vishetens brunnar, och alla törstande drucko därur och blevo uppfyllda med visdom och hade sin boning hos de rättfärdiga och heliga och utvalda.
        2.    Och på den tiden vardt Människosonen nämnd hos andarnas Herre och hans namn inför dagarnas Hufvud.
        3.    Och innan solen och stjärnbilderna voro skapade, innan himmelens ljus voro danade, vardt hans namn nämndt inför andarnas Herre.
        4.    Han skall vara en staf för de rättfärdiga och heliga, att de må stödja sig därpå och icke falla, och han skall vara folkens ljus och de i hjärtat bedrövades hopp.
        5.    Alla som bo på jorden skola nedfalla inför honom och tillbedja honom och lofva och prisa och lofsjunga andarnas Herres namn.
        6.    Och därför vardt han utvald och förborgad inför honom, innan världen skapades, och i evighet skall han vara inför honom.
        7.    Och andarnas Herres vishet har uppenbarat honom för de heliga och rättfärdiga, ty han bevarar de rättfärdigas del, emedan de hafva hatat och försmått denna orättfärdighetens värld och hatat alla dess verk och vägar, i andarnas Herres namn, ty i hans namn varda de frälsta, och han blir deras lifs hämnare.
        8.    Och i de dagarna skola jordens konungar och de väldiga, som besitta fästet, slå ned blicken för sina händers verk, ty på sin ängslans och nöds dag skola de icke rädda sina själar.
        9.    Och jag skall öfverantvarda dem i mina utvaldas händer. Liksom halm i eld skola de brinna inför de rättfärdigas ansikte, och liksom bly i vatten skola de nedsjunka inför de heligas anlete, och intet spår skola de lämna efter sig.
        10.    Och på deras bedröfvelses dag skall det blifva frid på jorden. Inför honom skola de falla och icke åter uppstå, och ingen skall taga dem i sina händer och upplyfta dem, ty de hafva förnekat andarnas Herre och hans Smorde. Prisadt vare andarnes Herres namn!

49 Kapitlet.

        Vishetens ande är utgjuten såsom vatten, och härligheten upphör icke inför honom från evighet till evighet.
        2.    Ty han är mäktig i alla rättfärdighetens hemligheter, och orättvisan skall försvinna likt en skugga och ej längre äga bestånd emedan den Utvalde är uppstånden inför andarnas Herre och hans härlighet varar från evighet till evighet och hans makt från släkte till släkte.
        3.    I honom bor vishetens ande och dens ande, som gifver förstånd, och kunskapens och kraftens ande, och deras ande, som äro afsomnade i rättfärdighet.
        4.    Och han skall döma det förborgade, och ingen skall kunna föra fåfängt tal inför honom, ty han är utvald inför andarnas Herre efter hans välbehag.

50 Kapitlet.

        Och i de dagarna skall ett omslag äga rum för de heliga och utvalda. Dagarnas Ljus skall bo öfver dem, och härlighet och ära skola tillfalla dem.
        2.    Och på nödens dag skall olyckan hopa sig öfver syndarna, men de rättfärdiga skola segra i andarnas Herres namn, och han skall låta de andra se det, att de må ångra sig och lämna sina händers verk.
        3.    De skola icke hafva någon ära inför andarnas Herre; men i hans namn varda de frälsta, och han skall förbarma sig öfver dem, tu hans barmhärtighet är stor.
        4.    Och rättvis är han i sin dom, och inför hans härlighet och i hans dom skall intet orätt bestå. Den som icke ångrar sig inför honom, han skall förgås.
        5.    Från denna stund vill jag icke längre förbarma mig öfver dem, säger andarnas Herre.

51 Kapitlet.

        Och i de dagarna skall jorden återlämna det som blivit henne anförtrodt, och dödsriket skall gifva tillbaka hvad det emottagit, och helvetet skall gälda hvad det är skyldigt.
        2.    Och han skall bland dem utvälja de rättfärdiga och heliga, ty den dag är kommen, då de varda frälsta.
        3.    Och i de dagarna skall den Utvalde sitta på sin tron, och alla vishetens hemligheter skola framströmma ur hans muns tankar, ty andarnas Herre har förlänat honom detta och förhärligat honom.
        4.    Och i de dagarna skola bergen hoppa såsom vädurar, och kullarna såsom lamm, mättade med mjölk, och de rättfärdiga skola alla varda lika himmelens änglar.
        5.    Deras anleten skola skina af fröjd, emedan den Utvalde stått upp i de dagarna, och jorden skall glädjas och de rättfärdiga bo på henne och de utvalda gå och vandra på henne.

52 Kapitlet.

        Och efter de dagarna och på den orten, där jag hade sett alla synerna rörande det förborgade - jag blef nämligen uppryckt i vindens hvirfvel och förd åt väster -
        2.    där sågo mina ögon himmelens förborgade ting och allt som skall ske på jorden och ett berg af järn, ett af koppar, ett af silver, ett af guld, ett af droppmetall* och ett af bly.
        3.    Och jag frågade ängeln, som gick med mig, och sade: Hvad är det för ting, som jag sett i det fördolda?
        4.    Och han sade till mig: Allt detta, som du skådat, tjänar hans Smordes herravälde, på det att han må vara mäktig och väldig på jorden.
        5.    Och fridens ängel svarade mig och sade: Vänta litet, så får du se och skall dig uppenbaras allt det som är förborgadt och som andarnas Herre har planerat.
        6.    Och de berg, som du har sett, af järn, koppar, silfver, guld, droppmetall och bly, de skola alla varda inför den Utvalde likt honung i eld och likt det vatten, som ofvanifrån nedströmmar öfver de bergen, och blifva svaga inför hans fötter.
        7.    Och i de dagarna skall ske, att man hvarken skall kunna rädda sig med silfver eller guld; man skall icke kunna frälsa sig, ej heller fly undan.
        8.    Och det skall icke finnas något järn för kriget, ej heller någon pansarskrud. Koppar skall till intet gagna, icke heller tenn, och icke värderas, och bly skall icke åstundas.
        9.    Alla dessa ting skola försvinna och utrotas från jordens yta, när den Utvalde synes inför andarnas Herres ansikte.

*Öfvers. veterligt finnes ingen nöjaktig
förklaring af detta ord.
( Kanske kvicksilver? Dag B:s anm.)

53 Kapitlet.

        Och där sågo mina ögon en djup dal, hvars mynning var öppen, och alla som bo på fästet och i hafvet och poå öarna skola bringa honom gåfvor och skänker och hyllningstecken, men den djupa dalen varder ändå icke fylld.
        2.    Och syndarna begå förbrytelser med sina händers verk och förtära brottsligen frukten av de frommas arbete; därför skola de omkomma inför andarnas Herres ansikte och bortjagas från hans jords yta för all evighet.
        3.     Ty jag har sett straffänglarna, hur de gingo och tillredde alla verktygen åt Satan.
        4.    Och jag frågade fridens ängel, som gick med mig: För hvem beredas dessa verktyg?
        5.    Och han sade till mig: Dem bereda de för denna jordens konungar och mäktige, att de må förgöras därmed.
        6.    Och därefter skall den Rättfärdige och Utvalde låta se sin församlings hydda, ty från den stunden skall han ej längre hindras, i andarnas Herres namn.
        7.    Och dessa berg varda inför hans anlete såsom jorden, och kullarna såsom en vattukälla, och de rättfärdiga skola få frid och ej mera förtryckas af syndarna.

54 Kapitlet.

        Och jag upplyfte mina ögon och vände mig åt en annan trakt af  jorden och varseblef där en djup dal med brinnande eld.
        2.    Och dit förde de konungarna och de mäktiga och lade dem i den djupa dalen.
        3.    Och där sågo mina ögon hur man gjorde redskap åt dem, järnkedjor af ej bestämbar vikt.
        4.    Och jag sporde fridens ängel, som var med mig, och sade: För hvem varda dessa kedjor beredda?
        5.    Och han sade till mig: De varda beredda för Asasels skaror till att fängsla dem med och lägga dem i helvetets djup. Och med ohuggna stenar skall man betäcka deras ansikten, såsom andarnas Herre befallt.
        6.    På den stora dagen skola Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel gripa dem och kasta dem i den brinnande eldsugnen, på det att andarnas Herre må utkräfva hämnd på dem för deras orättfärdighet, för att de voro Satan underdåniga och förförde dem som bo på jorden.
        7.    Och i de dagarna skall andarnas Herres straffdom frambryta och alla de vattens förvaringsrum, som äro ofvan i himlarna, och de källor, som äro nedan i jorden, varda öppnade.
        8.    Och alla vattensamlingarna skola förena sig med de vattendrag, som äro ofvan i himlarna. Men det vatten, som är ofvan i himmelen, är det manliga, och det vatten, som är nedan på jorden, är det kvinnliga.
        9.    Och alla som bo på jorden och under himmelens ändar skola förgöras.
        10.    Och därigenom lära de inse den orätt de föröfvat på jorden, och för den omkomma de.

55 Kapitlet.

        Och därefter ångrade sig dagarnas Hufvud och sade: Förgäfves har jag förgjort alla som bo på jorden.
        2.    Och han svor vid sitt stora namn: Hädanefter skall jag icke mer göra så med alla som bo på jorden, och ett tecken skall jag sätta på himlarna. Det skall vara mellan mig och dem en trohetens underpant evinnerligen, så länge himmelen är öfver jorden.
        3.    Och då sker det efter min befallning, när jag beslutar gripa dem genom änglarnas hand på bedröfvelsens och lidandets dag inför denna min vrede och min straffdom, att min vrede och min straffdom skola förblifva öfver dem, säger Gud, andarnas Herre.
        4.    I mäktiga konungar, som skolen bo på jorden, det förestår eder att skåda min Utvalde, huru han sitter på min härlighets tron och dömer Asasel och hans anhang och alla hans härskaror i andarnas Herres namn.

56 Kapitlet.

        Och där såg jag straffänglarnas härskaror gå med kedjor af koppar och järn i händerna. Och jag sporde fridens ängel, som gick med mig, och sade: Till hvem gå de som bära kedjornaa?
        2.    Och han sade till mig: Hvar och en till sina utvalda och kära, att dessa må kastas i dalens djupa klyfta.
        3.    Och genast skall den fyllas med deras utvalda och kära, och deras lefnads dag ändas, och deras förförelses dagar skola från den stunden icke mer varda räknade.
        4.    Och i de dagarna skola änglarna församla sig och vända sina hufvuden åt öster, mot parter och meder för att anställa oro, att en orons ande må komma öfver dem, och skola uppjaga dem från deras troner, så att de likt lejon frambryta ur sina läger och störta likt hungriga vargar in bland deras hjordar.
        5.    Och de skola framtåga och beträda deras utvalds land, och hans utvaldas land skall vara för dem såsom ett loggolf och en gångstig.
        6.    Men mina rättfärdigas stad skall varda ett hinder för deras hästar, och de skola begynna strida mot hvarandra, och deras högra hand skall blifva stark emot dem själfva, och ingen skall känna sin närmaste och sin broder, icke heller sonen sin fader och sin moder, förrän många blifvit dödade och straffdomen kommer öfver dem.
        7.    Och i de dagarna skall dödsriket öppna sitt svalg, och de skola nedsjunka däri. Dödsriket skall uppsluka syndarna inför de utvaldas ansikte.

57 Kapitlet.

        Och det begaf sig därefter, att jag ånyo såg en mängd vagnar, hvari människor åkte, och de foro på vindens vingar från östan och västan ända till dagens midt.
        2.    Och man hörde rasslet af deras vagnar, och detta larm märkte de heliga i himmelen, och jordens pelare flyttades från sina rum, och man förnam det på en enda dag från jordens till himmelens ändar.
        3.    Och de skola alla nedfalla inför andarnas Herre och tillbedja honom. - Detta är slutet på den andra synen.

58 Kapitlet.

        Och jag begynte tala om den tredje synen, rörande de rättfärdiga och utvalda.
        2.    Saliga ären I, rättfärdiga och utvalda, ty härlig varder eder lott.
        3.    De rättfärdiga skolen bo i solens ljus, och de utvalda i det eviga lifvets sken. Ingen ände taga deras lefnads dagar, och de heligas dagar äro utan tal.
        4.    Och de skola söka ljuset och finna rättvisan hos andarnas Herre. Frid skola de rättfärdiga hafva hos världens Herre.
        5.    Och därefter varder det sagdt åt de heliga, att de skola i himmelen söka rättfärdighetens hemligheter, trons arfvedel, ty det har blifvit ljust, liksom solsken, på jorden, och mörkret är förgånget.
        6.    Och ljuset skall aldrig upphöra, och deras dagars tal varder oräkneligt, ty dessförinnan skall mörkret förintas, och ljuset skall vara mäktigt inför andarnas Herre, och rättfärdighetens sken varder mäktigt i all evighet inför andarnas Herre.

60 Kapitlet.

        På fjortonde dagen i det femhundrade årets sjunde månad af Henochs lif. I den synen såg jag huru himlarnas himmel våldsamt skakades och den Högstes härskara och tusen sinom tusen och tiotusen sinom tiotusen änglar erforo en häftig bäfvan.
        2.    Och genast såg jag dagarnas Hufvud sitta på sin härlighets tron och änglarna och de rättfärdiga stå omkring honom.
        3.    Och bäfvan fattade mig, och fruktan grep mig. Min höft krökte sig och blef slapp, och hela mitt väsen smälte samman, och jag föll på mitt ansikte.
        4.    Då sände den helige Mikael en annan helig ängel, och denne reste mig upp, och då återkom min ande, ty jag hade icke förmått uthärda åsynen af den skaran och min bäfvan och himmelens skakning.
        5.    Och den helige Mikael talade till mig: Hvad har du sett, som så har uppskakat dig? Ända till idag har hans barmhärtighets tid räckt, då han varit miskundsam och långmodig mot dem som bo på jorden.
        6.    Men när Guds dag och makten och straffet och domen komma, hvilket allt andarnas Herre har beredt åt dem som böja sig för den rättvisa domen och åt dem som förneka den och åt dem som missbruka hans namn - och den dagen är beredd till ett beskärm för de utvalda och till rannsakning för syndarna -
        7.    då skola tvenne vidunder skiljas åt, det ena kvinnligt, kalladt Leviatan, för att ligga i hafvet djup öfver vattnens källor;
        8.    men det manliga heter Behemot, och det upptager med sitt bröst en öken, kallad Dendain, öster om lustgården, där de utvalde och rättfärdiga bo och hvarest min * farfar blef upptagen, den sjunde från Adam, den första människa, som andarnas Herre skapat.
        9.    Och jag bad den andre ängeln, att han skulle visa mig de vidundrens betydelse och säga mig hvarför de blefvo åtskilda på en enda dag och hvarför det ena lades i hafvets djup och det andra på öknens fastland.
        10.    Och han sade till mig: Du människoson, åstundar här att veta hvad som är förborgadt.
        11.    Och den andra ängeln som gick med mig och visade mig det förborgade, det första och det sista, hvad som finnes i den höga himmelen och på den låga jorden och vid himmelens ändar dess grundvalar - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
        24.    han, fridens ängel, sade till mig: Dessa tvenne vidunder äro skapade till att utfodras enligt Guds storhet, på det att Guds dom ej må vara förgäfves, och sönerna skola dödas med sina mödrar och barnen med sina fäder.
        25.    När andarnas Herres straffdom kommer, skall den förblifva öfver dem, att den icke må vara förgäves. Sedan skall domen äga rum efter hans barmhärtighet och tålamod.

* Noahs.

61 Kapitlet.

        Och i de dagarna såg jag huru långa snören gåfvos åt de änglarna, och de togo vingar och flögo till norden.
        2.    Och jag frågade ängeln och sade: Hvi fingo de långa snören och foro bort? Och han sade till mig: De foro bort för att mäta.
        3.    Och ängeln, som gick med mig, sade: De medföra de rättfärdigas mått och snören, att dessa för alltid och evigt må stödja sig vid andarnas Herres namn.
        4.    De utvalda skola begynna bo hos de utvalda, och dessa mått skola beskäras tron och stadfästa rättvisans ord.
        5.    Och dessa mått skola uppenbara allt det i jordens innandöme förborgade och dem som hafva omkommit i öknen och dem som blifvit uppätna af fiskarna i hafvet och djuren på marken, att de må vända åter och förlita sig på den Utvaldes dag, ty ingen skall förgås inför andarnas Herre, och ingen skall kunna förgås.
        6.    Och alla som äro ofvan i himmelen erhöllo befallning; och samma kraft och samma röst och samma sken, likt eld, gåfvos åt dem alla.
        7.    Och i vishet prisade de först den Utvalde och upphöjde och lofvade honom och tedde sig visa i sitt tal och i det eviga lifvets ande, som blifvit dem gifven.
        8.    Och andarnas Herre satte den Utvalde på sin härlighets tron, och han skall döma alla de heligas i himmelen verk och väga deras gärningar med våg.
        9.    Och när han upplyfter sitt anlete för att i andarnas Herres namn och efter den högste Gudens dom döma deras fördolda vägar och deras stigar, så skola de alla samfäldt tala och lofva och prisa och upphöja och berömma andarnas Herres namn.
        10.    Och alla himlarnas här och alla heliga därofvan och Guds härskara, kerubim, serafim och ofanim, och alla maktens och väldigheternas änglar och den Utvalde och de andra makterna, på fästet och ofvan vattnet.
        11.    skola på den dagen samstämmigt begynna prisa och lofva och berömma och upphöja Gud i trons och vishetens och tålamodets och barmhärtighetens och rättvisans och fridens och godhetens anda och skola alla säga med en röst: Pris vare honom, och lofvadt vare andarnas Herres namn från evighet till evighet!
        12.    Alla som icke sofva, ofvan i himmelen, skola prisa honom, och alla hans heliga, som äro i himmelen, och alla utvalda, som bo i lifvets lustgård, hvarje ljusets ande, som mäktar prisa och lofva och upphöja och helga ditt heliga namn, och allt kött, som skall öfversvinneligt prisa och lofva ditt namn i evighet.
        13.    Ty stor är andarnas Herres barmhärtighet, och han är långmodig, och alla sina verk och hela sin makt, allt hvad han har skapat har han uppenbarat för de rättfärdiga och utvalda, i andarnas Herres namn.

62 Kapitlet.

        Och sålunda befallde Herren konungarna och de mäktiga och de höga och dem som besitta jorden och sade: Slån upp edra ögon och upplyften edra horn, om i det förmån, för att erkänna den Utvalde!
        2.    Och andarnas Herre satt på sin härlighets tron, rättvisans ande var utgjuten öfver honom, och hans muns tal dödade alla syndare och alla orättfärdiga, och inför hans ansikte förgingos de.
        3.    Och på den dagen skola alla konungar och mäktiga och höga och de som besitta fästet stå och se och erkänna honom, då han sitter på sin härlighets tron, och de rättfärdiga dömas i rättfärdighet och intet fåfängt tal hållas inför honom.
        4.    Då skall en smärta komma öfver dem, lik kvinnans smärta i födslovånda, då hon har svårt att föda.
        5.    Och de skola se på hvarandra och förskräckas och nedslå sitt anlete, och smärta skall fatta dem, när de se kvinnans Son sitta på sin härlighets tron.
        6.    Och konungarna, de mäktiga och alla som besitta jorden skola lofva och prisa och upphöja honom, som härskar öfver allting och som var förorgad.
        7.    Ty förut var han förborgad, Människosonen, och den Högste har försvarat honom inför sin makt och uppenbarat honom för de utvalda.
        8.    Och de heligas och utvaldas församling varder sådd, och på den dagen skola alla utvalda stå inför honom.
        9.    Och alla de mäktiga konungarna och de höga och de som härskat öfver fästet skola nedfalla på sitt ansikte inför honom och tillbedja honom och sätta sitt hopp till Människosonen och anropa honom och bedja honom om barmhärtighet.
        10.    Och då skall andarnas Herre visa bort dem, så att de hastigt gå bort inför hans anlete. Och deras ansikten skola betäckas med blygsel, och mörker skall hopas därpå.
        11.    Och straffänglarna skola mottaga dem för att öfva vedergällning på dem, därför att de misshandlat Guds barn och hans utvalda.
        12.    Och de varda ett skådespel för de rättfärdiga och för hans utvalda, som skola fröjda sig öfver dem, emedan andarnas Herres vrede förblifver öfver dem och hans svärd blir rusigt af deras blod.
        13.    Och på den dagen varda de rättfärdiga och utvalda frälsta och skola från den stunden icke mer skåda syndarnas och de orättfärdigas ansikten.
        14.    Och andarnas Herre skall bo ibland dem, och med Människosonen skola de bo samman och äta och lägga sig till hvila och stiga upp från evighet till evighet.
        15.    Och de rättfärdiga och de utvalda hafva höjt sig från jorden och hafva upphört att slå ned sitt ansikte och hafva iklädt sig lifvets klädnad.
        16.    Och det skall vara en lifvets klädnad hos andarnas Herre. Och edra kläder skola icke föråldras och eder härlighet icke aftaga inför andarnas Herre.

63 Kapitlet.

        I de dagarna skola de mäktiga konungarna, som besitta fästet, anropa Guds straffänglar, åt hvilka de antvardades, att förunna dem något uppskof och låta dem nedfalla och tillbedja inför andarnas Herre och bekänna sina synder för honom.
        2.    Och de skola lofva och prisa andarnas Herre och säga: Prisad vare han, andarnas Herre och konungarnas och de mäktigas och härskarornas och härlighetens och vishetens Herre! Och hvarje hemlighet är uppenbar.
        3.    Och din makt varar från släkte till släkte och din härlighet från evighet till evighet. Djupa äro alla dina hemligheter och utan tal, och din rättvisa är oberäknelig.
        4.    Nu hafva vi insett, att vi böra lofva och prisa konungarnas Herre och honom, som är konung öfver alla konungar.
        5.    Och de skola säga: O att man gåfve oss ro, så att vi kunde tacka och lofva och prisa honom och tro på honom inför hans härlighet!
        6.    Och nu längta vi efter litet hvila, men finna ingen. Vi varda bortdrifna och få ingen frid. Ljuset är försvunnet för oss, och mörkret är vårt hemvist för evigt.
        7.    Ty vi hafva icke trott på honom och icke lofvat konungarnas Herres namn och icke prisat Herren för alla hans verk, och vårt hopp stod till vårt rikes spira och vår egen härlighet.
        8.    Och på vår nöds och bedrövelses dag frälsar han oss icke, och vi finna ingen frid för att bekänna denna vår tro, att vår Herre är sannfärdig i alla sina verk och i alla sina domar och i sin rättvisa och att hans domar icke taga hänsyn till personen.
        9.    Och vi skola förgås inför hans anlete för våra gärningars skull, och alla våra synder äro räknade med rättvisa.
        10.    Nu skola de säga till änglarna: Vår själ är mättad med orättfånget gods, och detta hjälper oss icke från att kastas i helvetespinans lågor.
        11.    Och därför skola deras ansikten öfverhöljas med blygsel och mörker inför Människosonen, och från hans anlete varda de bortvisade, och svärdet skall bo ibland dem inför hans anlete.
        12.    Och så talade andarnas Herre: Detta är förordnandet och domen öfver de mäktiga och konungarna och de höga och dem som innehafva fästet, inför andarnas Herre.

64 Kapitlet.

        Äfven andra väsende såg jag på den orten i det fördolda.
        2.    Och jag hörde ängelns stämma, då han talade: Detta är de änglar, som nedstigit från himmelen till jorden och uppenbarat för människobarnen det förborgade och förledt dem till synd.

65 Kapitlet.

        Och i de dagarna såg Noah hur jorden böjde sig och huru hennes fördärf var nära.
        2.    Och han upplyfte sina fötter därifrån och gick till jordens ändar och ropade till sin farfar, Henoch, och sade tre gånger med bedröfvad stämma: Hör mig, hör mig, hör mig!
        3.    Och han sade till honom: Säg mig, hvad försiggår på jorden, eftersom hon är så utmattad och uppskakad? Måtte jag icke gå under med henne!
        4.    Och från den stunden var stor rörelse på jorden, och en röst från himmelen hördes, och jag föll på mitt ansikte.
        5.    Och min farfar, Henoch, kom och stod bredvid mig och talade till mig: Hvi har du ropat till mig så sorgset och gråtit?
        6.    En befallning är utgången från Herrens ansikte öfver dem som bo på fästet, att de skola taga en ände, emedan de känna änglarnas alla hemligheter och satanernas alla våldsdåd och all deras förborgade kraft och alla deras krafter, som utöfva trollkonster, och besvärjelsernas kraft och deras kraft, som förfärdiga gjutna bilder,
        7.    och äfven därför att de veta huru silfver frambringas ur jordens stoft och huru droppmetallen uppkommer.
        8.    Ty bly och tenn alstras icke ur jorden såsom det förstnämnda. En källa är det, som frambringar dem, och en ängel, som förestår den.
        9.    Och därefter fattade mig min farfar, Henoch, med sin hand, upplyfte mig och ade: Gack! ty jag har frågat andarnas Herre om denna rörelse på jorden.
        10.    Och Gud talade till mig, Henoch: För deras orättfärdighets skull är domen fullbordad öfver dem, och man skall icke längre beräkna tiden inför mig för de månaders skull, hvilka de hafva utforskat, hvarigenom de fått veta, att jorden och de som bo på henne skola fögås.
        11.    Och för dessa skall det icke i all evighet finnas någon tillflyktsort, emedan de visat dem det förborgade, och de varda dömda. Men icke så du, min son, ty andarnas Herre vet, att du är ren och icke förtjänar denna förebråelse för hemligheternas skull.
        12.    Och han har stadfäst ditt namn bland de heliga och skall bevara dig af dem som bo på fästet och har i rättvisa bestämt din säd till att frambringa konungar och ernå stora härligheter, och ur din säd skall framkomma en källa med oräkneliga rättfärdiga och heliga i evighet.

66 Kapitlet.

        Och därefter visade han mig straffänglarna, hvilka äro beredda att komma och lössläppa alla vattnets krafter nere i jorden, att det må bringa dom och fördärf öfver alla dem som bo på fästet.
        2.    Och andarnas Herre gaf befallning åt änglar, som nu gingo ut, att de icke skulle upplyfta  sina händer, utan vänta, ty de änglarna voro satta öfver vattnens krafter.
        3.    Och jag gick bort ifrån Henochs ansikte.

67 Kapitlet.

        Och i de dagarna skedde Herrens ord till mig, sägande: Noah, se, din del har uppkommit inför mig, en del utan tadel, en kärlekens och rättskaffenhetens del.
        2.    Och nu göra änglarna en byggnad af trä, och när de utgått till sitt värf*, skall jag lägga min hand därvid och bevara den. Och därur skall en lifvets säd framkomma, och jorden skall undergå förvandling, på det att hon ej må förblifva tom.
        3.    Och jag skall låta din säd bestå inför mig i all evighet och utbreda öfver jordens yta dem som bo hos dig, och den skall blifva välsignad och föröka sig öfver jorden i Herrens namn.
        4.    Och de änglar, som hafva lärt människorna orättfärdighet, skola de instänga i en brinande dal, och min farfar, Henoch, förut visat mig, i väster, vid de där bergen af guld och silver och järn och droppmetall och tenn.
        5.    Och jag såg den dalen, och där var mycket rörelse och svallande vattendrag.
        6.    Och när allt detta skedde, så uppstod ur den glödande smälta metallen och den rörelse, hvari den försattes, på den orten en svafvelukt, och den förenade sig med vattendragen. Och den dal, som är bestämd för de änglar, som hafva förfört människorna, brinner alltjämt under den marken.
        7.    Och genom dess dalar framkomma eldströmmar, där hvarest de änglar straffas, som förledt dem som bo på fästet.
        8.    Men de vattnen skola i de dagarna tjäna konungarna och de mäktiga och de höga och dem som bo på fästet till själens och kroppens bot och till andens bestraffning, emedan deras ande är full af vällust; att de må varda straffade till kroppen, emedan de förnekat andarnas Herre och dagligen se änglarnas dom och likväl icke tro på hans namn.
        9.    Och allt eftersom deras kropp häftigt brinner, skall förändring äga rum i deras ande från evighet till evighet, ty intet fåfängt ord får talas inför andarnas Herre.
        10.    Ty domen skall komma öfver dem, emedan de förtrösta på sin kropps vällust och förneka andarnas Herre.
        11.    Och i de dagarna undergå de vattnen själfva förändring, ty när de änglarna då skola straffas, skall hettan i de vattukällorna förändras, och när änglarna uppstiga, skall källornas vatten kallna.
        12.    Och jag hörde den helige Mikael, då han svarade och sade: Denna dom, som fälldes öfver änglarna, är ett vittnesbörd för konungarna och de mäktiga och dem som besitta fästet.
        13.    Ty dessa domens vatten tjäna till änglarnas bot och till deras kroppars död, men de skola icke se det och icke tro, att de vattnen förvandlas och blifva en eld, som brinner i evighet.

*Att öppna vattnets källor.


68 Kapitlet.

        Och därefter gaf mig min farfar, Henoch, i en bok alla hemligheternas tecken och de syner, som han haft, och samlade dem åt mig i syndernas boks ord.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

69 Kapitlet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
        24.    Och alla* tro de och tacka andarnas Herre och prisa honom med all sin kraft, och deras näring består af idel tacksägelse. De tacka och prisa och upphöja andarnas Herres namn från evighet till evighet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
        26.    - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - och de prisade och lofvade honom, därför att den Människosonens namn vardt dem uppenbaradt.
        27.    Och han satte sig på sin härlighets tron, och hela domen öfverantvardades åt honom, Människosonen, och han låter syndarna och dem som förfört världen förgås och utrotas från jordens yta.
        28.    Med kedjor varda de bundna, och på sitt fördärfs samlingsort blifva de instängda, och alla deras verk försvinna från jordens yta.
        29    Och därefter skall intet förgängligt mera finnas, ty han, mannens Son, har visat sig och sitter på sin härlighets tron, och allt det onda skall försvinna och förgås inför hans ansikte, men mannens Sons ord skall gälla inför andarnas Herre. -
Detta är Henochs tredje syn.

*De i det föregående nämnda elementen,
krafterna och andarna.

70 Kapitlet.

        Och det begaf sig därefter, att Henoch under sin lifstid upprycktes till Människosonen, till andarnas Herre och bort från dem som bo på fästet.
        2.    Och hans namn upplyftes på andens vagn* och vardt uttaladt bland andarna.
        3.    Och sedan den dagen kom jag ej mera bland de lefvande, och han satte mig mellan tvenne vindar**, norr och väster, hvarest änglarna togo snörena för att mäta åt mig platsen för de utvalda och rättfärdiga. Och där såg jag de första fäderna och de rättfärdiga från urtiden bo på den orten.

* Genom änglarnas mun.
** Andar

71 Kapitlet.

        Och det begaf sig därefter, att min ande vardt hänrykt och upplyft till himlarna. Där såg jag den öfre världens barn, huru de stego på eldslågor, och deras kläder voro hvita, och deras ansikten glänste som kristall.
        2.    Och jag såg tvenne strömmar af eld, och ljuset från den elden strälade som hyacint, och jag föll på mitt ansikte inför andarnas Herre.
        3.    Och Mikael, en af ärkeänglarna, fattade mig vid högra handen och reste mig upp och förde mig ut till alla barmhärtighetens och rättfärdighetens hemligheter.
        4.    Och han visade mig alla hemligheterna vid himmelens gränser och alla stjärnornas och ljusens förvaringsrum, hvarifrån de utgå inför de heliga.
        5.    Och Anden bortryckte Henoch och förde honom in i himlarnas himmel, och där såg jag midt i ljuset någonting, som var byggdt af kristaller och mellan dem flammor af eld.
        6.    Och min ande såg eldströmmar flyta omkring den byggnaden. Och rundt omkring voro serafim, kerubim och ofanim.
        7.    Dessa äro de som icke sofva och som bevaka Guds härlighets tron.
        8.    Och jag såg änglar utan tal, tusen sinom tusen och tiotusen sinom tiotusen, omgifva den boningen; och Mikael och Rafael, Gabriel och Fanuel och de heliga änglar, som äro ofvan i himlarna, gå ut och in i den byggnaden.
        9.    Och ut ur den boningen trädde Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel och oräkneliga heliga änglar.
        10.    och med dem dagarnas Hufvud. Hans hufvud var hvitt och rent som ull, och hans klädnad kan icke beskrifvas.
        11.    Och jag föll på mitt ansikte, och hela min kropp smälte, och min ande förvandlades, och jag ropade med hög röst med kraftens ande och prisade och lofvade och upphöjde honom.
        12. Och detta lofprisande, som utgick ur min mun, var täckeligt för dagarnas Hufvud.
        13.    Och dagarnas Hufvud kom med Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel och tusenden och tiotusen sinom tiotusen, oräkneliga änglar.
        14.    Och Mikael kom till mig, och med sin stämma hälsade han mig och sade: Du är den mannason, som är född till rättfärdighet, och rättfärdigheten öfverskyggar dig, och dagarnas Hufvuds rättfärdighet öfvergifver dig icke.
        15.    Och han sade till mig: Han tillropar dig frid i den tillkommande världens namn, ty därifrån utgår friden alltsedan världens skapelse, och så skall du hafva det evinnerligen, från evighet till evighet.
        16.    Och alla som hädanefter vandra på din väg - i all evighet lämnar rättfärdigheten dig icke - deras boningar skola vara hos dig, och deras arfvedel hos dig, och från dig varda de icke skilda i evigheters evighet.
        17.    Och så skall det vara långt lif hos den Människosonen, och frid skall tillfalla de rättfärdiga, och hans rättvisa herravälde de rättvisa, i andarnas Herres namn från evighet till evighet.

____________
 

Tredje delen.

80 Kapitlet.

        Och i de dagarna svarade Uriel mig och sade: Se, jag har visat dig allting; o Henoch, och har uppenbarat allt för dig, att du skulle se detta, solen och månen och ledarna för himmelens stjärnor och alla de rörliga krafterna, deras förhållanden och tider och utgångar.
        2.    I syndarnas dagar varda åren förkortade, och skörden skall försenas i deras länder och på deras betesmarker och allting på jorden förändras och icke framkomma på sin tid. Regnet skall hållas tillbaka, ty himmelen skall uppehålla det.
        3.    Och i de tiderna skola markens frukter blifva försenade och icke växa på sin tid, och trädens frukt skall uppehållas på sin tid.
        4.    Och månen skall förändra sin ordning och icke synas på sin tid.
        5.    Och i de dagarna skall man se på himmelen huru stor ofruktbarhet kommer, på den yttersta vagnen i väster, och himmelen skall skina klarare än efter ljusets vanliga ordning.
        6.    Och många hufvudledare för de förnämsta stjärnorna skola fara vilse, och dessa skola misstaga sig på sina värf och sina vägar, och de dem underordnade skola icke framkomma på sina tider.
        7.    Och stjärnornas hela ordning skall varda obegriplig för syndarna, och deras tankar, som bo på jorden, skola fara vilse rörande dem och vända sig bort från alla sina vägar och försynda sig och dyrka stjärnor såsom gudar.
        8.    Och många olyckor skola komma över dem, och en straffdom skall förgöra dem alla.

81 Kapitlet.

        Och han sade till mig: O Henoch, se på de himmelska taflornas skrift och läs hvad som står på dem och lägg hvarje särskild del på minnet.
        2.    Och jag betraktade allting på de himmelska taflorna och läste allt som var skrifvet på dem och lade det på minnet och läste boken och allt som stod i den, om människornas alla gärningar och om alla af kött födda, som skola bo på jorden, ända till de sist lefvande släktena.
        3.    Och sedan prisade jag genast Herren, härlighetens evige Konung, därför att han gjort världens alla verk, och lofvade Herren för hans tålamod och välsignade honom för världens barns skull.
        4.    Och jag sade: Salig den man som dör rättfärdig och god, om hvilken ingen orättfärdighetens skrift är upptecknad och emot hvilken ingen skuld finnes!
        5.    Och de tre heliga buro mig och ställde mig ned på jorden framför dörren till mitt hus och sade till mig: Förkunna allt för din son Metusalah och visa alla dina barn, att ingen dödlig är rättfärdig inför Herren, ty han är deras Skapare.
        6.    Ett år skola vi låta dig stanna hos dina barn, tills du återfått dina krafter, på det att du må undervisa dem och uppskrifva det åt dem och aflägga vittnesbörd för dem, för alla dina barn, och på andra året skall man borttaga dig ur deras krets.
        7.    Var vid god tröst, ty de goda skola kungöra de goda rättvisan, den rättfärdige skall fröjda sig med den rättfärdige, och de skola prisa hvarandra lyckliga.
        8.    Men syndaren skall dö med syndaren och den affällige med den affällige.
        9.    Och de som utöfva rättfärdighet skola dö för människornas gärningars skull och bortryckas genom de ogudaktigas handlingar.
        10.    Och i de dagarna upphörde de att tala med mig, och jag kom till mitt folk och prisade världarnas Herre.

82 Kapitlet.

        Och nu, min son Metusalah, allt detta förtäljer jag dig och skrifver upp åt dig, och allt uppenbarade jag för dig och gaf dig skrifterna om allt detta. Bevara alltså, min son Metusalah, dessa skrifter af din faders hand och öfverantvarda dem åt de kommande släktena.
        2.    Vishet gaf jag åt dig och dina barn och åt dem af dina barn, som skola komma, att de må gifva henne åt sina barn, åt släktena ända i evighet, nämligen denna alla deras tankar öfverstigande vishet.
        3.    Och de som förstå henne skola icke sofva, och de skola lyssna med sina öron för att lära sig denna vishet, och dem som äta däraf skall hon täckas mera än goda rätter.
        4.    Saliga äro alla rättfärdiga, saliga äro alla som vandra på rättfärdighetens väg och icke synda likt syndarna! - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

____________
 

Fjärde delen.

83 Kapitlet.

        Och nu, min son Metusalah, vill jag visa dig de syner jag såg och berätta dem för dig.
        2.    Tvenne syner såg jag, innan jag tog mig hustru, och de likna icke hvarandra. Första gången var det, då jag lärde mig läsa och skrifva; och andra gången, innan jag tog din moder, såg jag en förskräcklig syn, och fördenskull ropade jag till Herren.
        3.    Jag hade lagt mig till hvila i min farfars, Mahalaleels, hus, och då fick jag se i en syn huru himmelen nedsänktes och krympte samman och föll ned på jorden.
        4.    Och i det ögonblicket såg jag hur jorden vardt uppslukad i ett stort svalg och hur berg på berg och kullar på kullar sjönko ned och höga träd sletos från sina stammar och nedstörtade och försvunno i djupet.
        5.    Och då begynte jag ofrivilligt att ropa och sade: Förgången är jorden!
        6.    Och min farfar, Mahalaleel, väckte mig, där jag låg bredvid honom, och sade till mig: Hvi ropar du så, min son, och hvi klagar du?
        7.    Då förtalte jag honom den syn jag sett. Och han sade till mig: Förskräckligt är det du skådat, min son, och din drömsyn har afseende på de ännu förborgade straffdomarna öfver syndarna på jorden. Hon måste nedsjunka i djupet och våldsamt förgås.
        8.    Och nu, min son, statt upp och anropa härlighetens Herre - ty du förtröstar på honom - att en återstod må blifva kvar och att han icke må förgöra hela jorden.
        9.    Min son, från himmelen skall allt detta komma öfver henne.
        10.    Därefter stod jag upp och bad och anropade och uppskref min bön, för de kommande släktena, och om allt skall jag undervisa dig, min son Metusalah.
        11.    Och när jag gått ned och trädde ut och höjde min blick mot himmelen och såg hur solen gick upp i öster och månen steg ned i väster och ännu några stjärnor tindrade och såg, att allt var såsom på jordens första dag; då prisade jag domens Herre och lofvade honom, därför att han lät solen framtåga ur österns fönster, så att hon gick upp på himmelens hvalf och höjde sig och nu tillryggalade den väg, som blifvit henne förelagd.

84 Kapitlet.

        Och jag upplyfte mina händer i rättfärdighet och prisade den Helige och Store och talade med min muns anda och med min lekamliga tunga, som Gud gifvit människobarnen, att de må tala därmed.
        2.    Lofvad vare du, o Herre och Konung, stor och mäktig i din storhet, Herre öfver himmelens hela skapelse, konungarnas Konung och all världens Gud! Din gudom och ditt rike och din storhet vara från evighet till evighet och din makt genom alla släkten, och alla himlar äro din tron evinnerligen och hela jorden din fotapall från evighet till evighet.
        3.    Ty du har skapat allt och härskar öfver allt, och intet är dig för svårt, och intet slags vishet undgår dig. Hon vänder sig icke bort från sin tron, din tron, ej heller från ditt anlete, och du vet och ser och hör allting, och intet är dig fördolt.
        4.    Och änglarna från dina himlar synda, och öfver människorna förblifver din vrede ända till den stora domens dag.
        5.    Och nu, o Gud och Herre, store Konung! anropar jag dig och beder, att du hör min bön och kvarlämnar på jorden efterkommande åt mig och icke utrotar alla människor och gör jorden öde så att fördärfvet evigt räcker.
        6.    Och nu, Herre, utrota från jorden allt kött, som har förtörnat dig, men låt de rättfärdiga och rättsinniga varda för alltid behållna, likt en frörik planta, och dölj icke ditt anlete för din tjänares bön, o Herre!

87 Kapitlet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
        2.    Och åter upplyfte jag mina ögon mot himmelen och såg en syn, och se, ur himmelen framkommo några1, som liknade hvitklädda människor. En2 trädde ut ur den orten, och tre med honom.
        3.    Och de trenne, som kommit sist, fattade mig vid handen och togo mig upp och bort från jordens släkte och förde mig till ett högt beläget ställe3 och visade mig ett torn högt öfver jorden, högre än alla berg - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

1Fyra ärkeänglar.
2Mikael.
3 Det jordiska paradiset.

90 Kapitlet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
        18.    Och jag såg hur fårens Herre kom till dem och tog vredens staf i sin hand och slog jorden, så att hon gick sönder, och alla markens djur och himmelens fåglar släppte fåren och nedsjönko i jorden, och hon slöt sig öfver dem.
        19.    Och jag såg, att ett stort svärd gafs åt fåren och att de drogo ut mot djuren på fältet för att dräpa dem, och alla djuren och himmelens fåglar flydde inför deras ansikte.
        20.    Och jag såg, att en tron vardt upprest i det ljufligt landet4, och fårens Herre satte sig på den, och han5 tog alla de förseglade böckerna och öppnade dem inför fårens Herre.

4 Palestina.
5 Skrifvaren.

        21.    Och Herren kallade till sig de sju förnämsta vise1, att de måtte framföra till honom alla de fallna stjärnorna2 och den förnämsta stjärnan, som först fallit, och de förde dem alla inför honom.
        22.    Och han sade till den som skref inför honom och som var en af de sju vise: Tag de sjuttio herdarna, åt hvilka jag öfverantvardat fåren och som själfrådigt dödat flera, än jag befallt.
        23.    Och se, jag såg dem alla bundna, och de stodo alla inför honom.
        24.    Och domen ägde rum först med stjärnorna, och de blefvo dömda och befunna skyldiga och gingo till fördömelsens ort och kastades i ett brinnande djup, uppfyllt med pelare af eld.
        25.    Och de sjuttio herdarna blefvo dömda och befunna skyldiga och likaledes kastade i den brinnande afgrunden.
        26.    Och då såg jag hur ett dyligt svalg, i jordens midt, uppläts, fullt af eld, och de affälliga fåren blefvo framförda och dömda och befunna skyldiga och kastade i den brinnande afgrunden, och de brunno. Men det djupet3 var till höger om den byggnaden4.
        27.    Och jag såg hur de fåren brunno.
        28.    Och jag stod upp för att se hur han täckte öfver den gamla byggnaden och huru alla pelarna buros bort. Och alla bjälkarna och prydnaderna blefvo samtidigt öfverhöljda och bortförda och lagda på ett ställe i landets sydliga del.
        29.    Och jag såg hur fårens Herre ditskaffade  en ny byggnad, större och högre än den första, och uppreste den på samma plats, där den första stått.

1 Ärkeänglarna. 2 Väktarna.
3 Gehenna. 4 Söder om Jerusalem.

Alla dess pelare voro nya, likaså dess prydnader, och större än den gamlas, hvilka man fört bort, och alla fåren voro därinne.
        30.    Och jag såg hur alla de kvarblifna fåren och alla djuren på marken och alla himmelens fåglar nedföllo inför de fåren och hyllade och anropade dem och lydde alla deras ord.
        31.    Och därefter togo mig de trenne hvitklädda, som hade fört mig ditupp, vid handen, och när ynglingens* hand fattade min, förde de mig uppåt och nedsatte mig midt ibland de fåren, innan domen ägde rum.
        32.    Och alla de fåren voro hvita och deras ull tät och ren.
        33.    Och alla som gått under och alla förskingrade och djuren på fältet och fåglarna under himmelen församlade sig i den boningen, och fårens Herre fröjdade sig storligen, emedan de alla voro goda och återvände till hans hus.
        34.    Och jag såg huru fåren nedlade det svärd, som gifvits dem, och buro det tillbaka in i hans hydda och hur man förseglade det inför Herrens ansikte. Och alla fåren blefvo införda i den byggnaden, och den rymde dem icke.
        35.    Och allas ögon blefvo öppnade, så att de sågo det goda, och det fanns bland dem icke en enda, som icke blifvit seende.
        36.    Och jag såg, att det huset var stort och rymligt och öfverfullt.
        37.    Och jag såg, att en hvit tjur** med stora horn vardt född, och alla djuren på fältet och alla himmelens fåglar fruktade honom och anropade  honom alltid.
        38.    Och jag såg huru de alla blefvo förvandlade till hvita tjurar. Och den förnämste bland dem var stor och hade stora och svarta horn på hufvudet. Och fårens Herre fröjdade sig öfver alla tjurarna.
        39.    Och jag hade sofvit midt ibland dem, och så vaknade jag och såg allt.
        40.    Detta är den syn jag hade under min sömn, och jag uppvaknade och prisade rättvisans Herre och gaf honom äran.
        41.    OCh därefter började jag häftigt gråta, och mina tårar runno, tills jag ej längre kunde stå ut därmed. De strömmade ned med anledning af det jag såg, ty allt detta skall ske och gå i fullbordan. Och alla människornas framtida gärningar hafva blifvit mig visade.
        42.    Och i den natten tänkte jag på min första dröm, och äfven öfver den grät jag och var uppskakad, emedan jag hade sett den synen.

* Elias.  ** Messias.

91 Kapitlet.

        Och nu, min son Metusalah, kalla till mig alla dina bröder och församla alla din moders söner, ty Guds ord kallar mig, och Anden är utgjuten öfver mig, att jag må säga eder allt som skall komma öfver eder ända in i evighet.
        2.    Då gick Metusalah åstad och ropade alla sina bröder och församlade hela sin familj.
        3.    Och Henoch talade till alla sina barn om rättfärdigheten och sade: Hören, mina söner, eder faders ord och lyssnen så som sig bör till min muns röst, ty jag förmanar eder och säger eder, mina kära: älsken rättskaffenheten och vandren i henne.
        4.    Och närmen eder henne icke med dubbelt hjärta, och ställen eder icke till dem som hafva dubbelt hjärta, utan vandren i rättfärdigheten, mina söner, och hon skall leda eder på goda vägar och vara eder följeslagerska.
        5.    Ty jag vet, att ett tillstånd af våldsverkan skall taga öfverhand på jorden och en stor straffdom utföras på henne och all orättfärdighet få ett slut och afskäras från rötterna och hela dess byggnad förgås.
        6.    Och ånyo skall orättfärdigheten få makten, och all orättvisans och våldets och brottets gärningar skola taga en ände på jorden.
        7.    Och när då orättvisa och synd och hädelse och våld och affall och brott och orenhet och all ondska tilltaga på jorden, skall en stor straffdom från himmelen komma öfver henne, och den helige Herren skall framträda med vrede och vedergällning för att hålla dom på jorden.
        8.    I de dagarna skall våldet bortskäras från sina rötter, likaså orättvisan och bedrägeriet, och de skola förgås och försvinna.
        9.    Och hedningarnas alla afgudabilder skola bortskaffas och deras torn* uppbrännas med eld och utrotas från jorden, och själfva skola de kastas i fördömelsens eld och omkomma i vreden och i den stora fördömelsen, som varar i evighet.
        10.    Och de rättfärdiga skola uppvakna ur sin sömn, och visheten skall stå upp och gifvas åt dem.
        11.    Och därefter varda orättfärdighetens rötter afskurna, och syndarna skola omkomma genom svärd. För hädarna blifva de afskurna på hvarje ort och för dem som hafva våldsdåd i sinnet och för dem som smäda; de skola omkomma genom svärd.
        12.    Och sedan kommer en annan vecka, den åttonde, rättfärdighetens, och henne skall gifvas ett svärd, att dom och rättvisa må drabba dem som utöfva förtryck och syndarna öfverantvardas i de rättfärdigas händer.
        13.    Och vid slutet af den veckan skola de genom sin rättfärdighet förvärfva sig boningar, och ett hus skall byggas till den store Konungens ära för alltid och för evigt.
        14.    Och därefter, i den nionde veckan, varder den rättvisa domen uppenbarad för hela världen, och de ogudaktigas alla verk skola försvinna från jorden, och världen skall förberedas på sin undergång och alla människor blicka efter rättskaffenhetens väg.
        15.    Och sedan, i tionde veckan, i sjunde delen, skall domen äga rum för evigheten, den dom som skall hållas öfver väktarna; och den eviga, stora himmelen skall framspira ur anglarnas krets.
        16.    Och den förra himmelen skall krympa ihop och förgås och en ny himmel synas, och alla himlarnas ljus skola sjufaldt lysa i evighet.
        17.    Och därefter skola oräkneliga veckor komma i godhet och rättfärdighet, och från den stunden varder synden icke mera nämnd i evighet.
        18.    Och nu säger jag eder, mina söner, och visar eder rättvisans och våldets vägar och skall ånyo visa eder dem, att I mån veta hvad som skall ske.
        19.    Och lyssnen nu, mina söner, och vandren på rättfärdighetens vägar och icke på våldets, ty alla som vandra på orättfärdighetens vägar skola förgås evinnerligen.

* Tempel.

____________
 

Femte delen.

92 Kapitlet.

        Skrifven af Henoch, skrifvaren, är hela denna lära om visheten - som förtjänar pris af alla människor och som är en domare öfver hela jorden - för alla mina barn, som skola bo på jorden och för de kommande släktena, hvilka skola utöfva rättskaffenhet och sprida frid.
        2.    Eder ande vare icke bedröfvad öfver de onda tiderna, ty den Helige och Store har fastställt dagar för allting.
        3.    Och den rättfärdige skall uppstå ur sömnen och vandra på rättfärdighetens väg, och hela hans väg och vandel skola vara i evig godhet och nåd.
        4.    Gud skall vara den rättfärdige huld och gifva honom evig rättskaffenhet och evigt herravälde, och han skall lefva i godhet och rättfärdighet och vandra i evigt ljus.
        5.    Och synden skall förgås i mörker för alltid och för evigt och skall icke synas mer alltifrån den stunden och ända i evighet.

93 Kapitlet.

        Och därefter begynte Henoch uppläsa ur böckerna
        2.    och sade: Om rättfärdighetens barn och de utvalda i världen och om rättvisans och rättskaffenhetens planta talar jag med eder och kungör eder detta, mina söner, jag, Henoch, efter det som uppenbarats mig i den himmelska synen och som jag vet genom de heliga änglarnas ord och lärt känna genom himmelens taflor.
        3.    Och nu begynte Henoch uppläsa ur böckerna och sade: Jag föddes, den sjunde från Adam, i första veckan, medan dom och rättvisa småningom försvunno.
        4.    Och efter mig, i andra veckan, skall stor ondska uppkomma och bedrägeri uppspira, och därunder skall den första änden inträffa och en man varda räddad, och när detta är fullbordadt, skall orättfärdigheten växa och Gud gifva syndarna en lag.
        5.    Och därefter, i tredje veckan, vid dess slut skall en man utkoras till den rättvisa domens planta, och efter honom skall rättfärdighetens planta komma för alltid och för evigt.
        6.    Och sedan, i den fjärde veckan, vid dess slut skola de heligas och rättfärdigas anleten synas, och en lag för alla kommande släkten och en gård* skola gifvas dem.
        7.    Och därefter, i femte veckan, vid dess slut skall härlighetens och herraväldets boning** byggas för alltid och för evigt.

* Helgedom.  ** Jerusalems
tempel och konungaborg.

        8.    Och sedan, i sjette veckan, skola alla de som då lefva varda förförda, och alla hjärtatn skola förgäta visheten och nedsjunka i okunnighet. Och under den tiden skall en man* blifva upptagen i himmelen, och vid dess slut varder herraväldets borg uppbränd med eld och den utvalda rotens hela släkte förskingradt.
        9.    Och därefter, i den sjunde veckan, skall ett affälligt släkte uppkomma, och många skola deras gärningar vara och upproriska.
        10.    Och vid dess slut skola alla utvalda och rättfärdiga, som äro af rättfärdighetens planta, varda belönade genom att sjufaldig kunskap beskäres dem om hela Guds skapelse.
        11.    Ty hvar finnes ett människobarn, som mäktar höra den Heliges stämma och ej blifva förskräckt, och hvar någon som kan tänka hans tankar eller se alla himmelens verk?
        12.    Och vem kan förstå de himelska tingen eller skåda Guds ande och förtälja därom eller stiga ditupp och se alla himmelska tingens vingar och fatta dem med tanken eller göra något liknande?
        13.    Och hvar finnes den man, som kan känna jordens längd och bredd, och hvem har lärt sig dess mått?
        14.    Eller finnes någon, som kunde begripa himmelens lägnd och höjd och förstå hvarpå den är fäst och huru stort stjärnornas tal är och hvad som håller alla ljusen sväfvande?

* Elias.

94 Kapitlet.

        Och nu säger jag eder, mina söner, älsken rättfärdigheten och vandren i henne, ty rättfärdighetens vägar äro värda, att man omfattar dem, men orättfärdighetens vägar förgås plötsligt och försvinna.
        2.    Och för vissa af det kommande släktet varda våldets och dödens vägar uppenbarade, och de skola hålla sig fjärran därifrån och icke följa dem.
        3.    Och nu säger jag eder, I rättfärdiga: vandren icke på den onda vägen och i öfvervåld, icke heller på dödens vägar och närmen eder dem icke, att I ej mån förgås.
        4.    Utan söken och utväljen åt eder rättfärdigheten och ett Gud täckeligt lif, och vandren på dens vägar, att I mån lefva och hafva fröjd.
        5.    Och behållen mitt tal i edert hjärtas tankar och låten det icke utplånas därur, ty jag vet, att syndarna skola förföra människorna till att afvika från visheten, och hon skall icke finna något rum bland dem, och frestelser af alla slag skola icke aftaga.
        6.    Ve dem som uppbygga orättfärdigheten och våldet och grundlägga sveket, ty plötsligt varda de utrotade och få ingen frid.
        7.    Ve dem som uppbygga sina hus med synd, ty de skola utrotas i grunden och falla för svärd. Och de som förvärfva silver och guld skola i domen plötsligt omkomma.
        8.    Ve eder, I rika, ty på eder rikedom hafven I förtröstat, och den måsten I lämna, emedan I icke hafven tänkt på den Högste under eder rikedoms dagar.
        9.    I hafven hädat och föröfvat orättvisa och ären vordna beredda för blodsutgjutelsens och mörkrets och den stora domens dag.
        10.    Detta talar jag och kungör eder, att han, som skapat eder, skall i grunden förgöra eder, och intet förbarmande skall man hysa för eder vid eder undergång, och eder Skapare skall fröjda sig däröfver.
        11.    Och I, rättfärdiga, skolen i de dagarna blifva till smälek för syndarna och de ogudaktiga.

95 Kapitlet.

        O att mina ögon vore ett vattenmoln, så att jag kunde gråta öfver eder och utgjuta mina tårar såsom ett regnmoln; då finge jag ro för mitt hjärtas bekymmer.
        2.    Hvem har tillsstadt eder att hysa hat och föröfva det ont är? Alltså må domen drabba eder, I syndare!
        3.    Frukten icke för syndarna, I rättfärdiga, ty än en gång skall Herren öfverantvarda dem i edra händer, att I mån döma dem efter edert behag.
        4.    Ve eder, som utslungen oupplösliga förbannelser, ty läkedom skall vara fjärran ifrån eder för eder synders skull.
        5.    Ve eder, som lönen med ondt eder nästa, ty det skall gäldas eder efter edra gärningar.
        6.    Ve eder, I falska vittnen, och eder, som uttänken det orätt är, ty plötsligen skolen I omkomma.
        7.    Ve eder, I syndare, emedan I förföljen de rättfärdiga, ty I skolen få eder lön och själfva varda förföljda, I orättvisans folk, och tungt skall deras ok ligga på eder.

96 Kapitlet.

        Varen vid godt mod, I rättfärdiga, ty plötsligt skola syndarna förgås inför eder, och I skolen härska öfver dem efter edert behag.
        2.     Och syndarnas nöds dag skola edra efterkommande resa sig och flyga upp såsom örnar, och högre, än gamen flyger, skall eder boning vara, och I skolen för alltid stiga uppåt inför de rättfärdiga, liksom kaninerna intränga i jordens klyftor och i klippornas skrefvor. Men de skola jämra sig för eder och gråta likt gastar.
        3.    Men I, som liden, frukten icke, ty I skolen finna bot, och strålande ljkus skall lysa för eder, och ropet om frid skolen I höra från himmelen.
        4.    Ve eder, I syndare, ty eder rikedom låter eder synas rättfärdiga, men edert hjärta öfverbevisar eder om att I ären syndare, och detta tal skall vara ett vittne mot eder till ihågkommelse af edra missgärningar.
        5.    Ve eder, som äten hvetets märg och dricken källans must och med eder makt förtrampen de arma!
        6.    Ve eder, som alltid dricken vatten, ty plötsligen skolen I få eder lön, och I skolen utsina och förtorka, emedan I hafven öfvergivit Lifvets källa.
        7.    Ve eder, som gören eder skyldiga till orättvisa och bedrägeri och hädelse, ty det skall bevaras i åminnelse till edert fördärf.
        8.    Ve eder, I mäktiga, som med eder makt förtrycken den rättfärdige, ty edert fördärfs dag skall inbryta. I den tiden skola många goda dagar komma för de rättfärdiga, på eder doms dag.

97 Kapitlet.

        Tron, I rättfärdiga, ty på skam komma syndarna och skola förgås på orättfärdighetens dag.
        2.    Det skall varda eder kunnigt, att den Högste tänker på eder undergång och att änglarna fröjda sig däröfver.
        3.    Hvad viljen I göra, I syndare, och hvarthän viljen I fly på domens dag, då I skolen höra rösten af de rättfärdigas bön?
        4.    Och det skall icke gå eder såsom dem, eder, mot hvilka dessa ord skola vara som vittne: I hafven varit syndarnas stallbröder.
        5.    Och i de dagarna skall de rättfärdigas bön tränga till Herren, och för eder skola eder doms dagar komma.
        6.    Och allt edert orättfärdiga tal skall uppläsas inför den Store och Helige, och edert anlete skall blygas, och hvarje verk, som är grundadt på orättvisa, skall förkastas.
        7.    Ve eder, I syndare, i hafvets midt och på fasta landet, hvilkas hågkomst af eder är ond.
        8.    Ve eder, som förvärfven guld och silfver i orättfärdighet och sägen: Vi hafva blifvit rika och äga skatter och hafva allt hvad vi önska, och nu vilja vi utföra hvad vi tänka, ty vi hafva samlat silfver och fyllt våra förrådshus, och liksom vatten så många äro de som sköta våra hus.
        9.    Och likt vatten skall eder lögn förrinna, ty I skolen icke behålla eder rikedom, utan plötsligt skall den tagas ifrån eder, emedan I hafven förvärfvat allt med orätt, och I skolen själfva antvardas åt den stora fördömelsen.

98 Kapitlet.

        Och nu svär jag eder, I visa och I dårar, att I skolen upplefva mycket på jorden.
        2.    Ty I män skolen pryda eder mera än en kvinna och kläda eder brokigare än en jungfru. I kungavärdighet och höghet och härskarmakt och i silfver och guld och purpur och ära och fråsseri skola de försina likt vatten.
        3.    Fördenskull fattas dem insikt och vishet, och därför skola de omkomma jämte sina skatter och all sin härlighet och ära, och i skam och förgöring och stort armod skall deras ande kastas i den brinnande ugnen.
        4.    Jag svär eder, I syndare, att lika litet som ett berg icke vardt en slaf och icke heller skall blifva det, och en höjd icke vardt en kvinnas tjänarinna, är synden skickad till jorden, utan människorna hafva framalstrat henne ur sitt hufvud, och de som göra synd hemfalla åt stor fördömelse.
        5.    Och ofruktsamhet är icke kvinnan gifven, utan genom sina händers gärningar dör hon utan barn.
        6.    Jag svär eder, I syndare, vid den Helige och Store, att alla eder onda verk äro uppenbara i himlarna och att intet af edra våldsdåd är öfvertäckt eller fördoldt.
        7.    Och menen icke i eder ande och sägen icke i edert hjärta, att I ej veten och ej sen, att hvarje synd dagligen uppskrifves i himmelen inför den Högste.
        8.    Från denna stund veten I, att allt våld, som I föröfven, för hvarje dag uppskrifves ända till eder doms dag.
        9.    Ve eder, I dårar, ty I skolen förgås genom eder dårskap, och I lyssnen icke till de visa; således skall intet godt tillfalla eder.
        10.    Och veten nu, att I ären beredda på fördärfvets dag, och hoppas icke, att I skolen lefva, I syndare, utan I skolen gå hädan och dö, emedan I icke kännen till någon lösepenning. Ty I ären beredda för den stora domens och nödens och den stora skammens dag för eder ande.
        11.    Ve eder, I förstockade, som gören ondt och äten blod! Hvadan erhållen I den goda maten och drycken och mättnaden? Jo, ifrån allt det goda, som vår Herre, den Högste, skänkt jorden i öfverflöd. Således skolen I icke hafva någon frid.
        12.    Ve eder, som älsken orättfärdighetens verk! Hvi hoppens I, att det godt är skall tillfalla eder? Veten, att I varden gifna i de rättfärdigas händer. De skola skära halsen af eder och döda eder och ej hava något förbarmande med eder.
        13.    Ve eder, som fröjdens öfver de rättfärdigas betryck, ty för eder skall icke grafvas någon grav.
        14.    Ve eder, för hvilka de rättfärdigas ord äro allenast fåfängt tal, ty I skolen ej hafva något hopp om lifvet.
        15.    Ve eder, som nedskrifven lögnaktigt tal och brottsliga ord, ty de skrifva sina lögner, att man må veta dem och icke förgäta dårskapen. Alltså skola de icke hafva någon frid utan plötsligen dö.

99 Kapitlet.

        Ve dem som begå gudlösheter och prisa det lögnaktiga talet och hålla det i ära; I gån under och fån ett eländigt lif.
        2.    Ve eder, som förvrängen sanningens ord! Och de affalla från den eviga lagen och göra sig själva till hvad de icke voro, till syndare; de skola förtrampas på jorden.
        3.    I de dagarna gören eder redo, I rättfärdiga, för att börja edra minnesböner, och dem framläggen I inför änglarna såsom vittnesbörd, att de må förelägga den Högste till hågkomst syndarnas synd.
        4.    I de dagarna skola folken komma i rörelse, och deras släkten skola resa sig på fördärfvets dag.
        5.    Och i de dagarna skall lifsfrukten framkomma ofullgången, och sina egna barn skola de slita i stycken och stöta dem ifrån sig och råka ut för missfall. Spenabarnen skola de förskjuta och icke vända åter till dem och ej förbarma sig öfver sina kära.
        6.    Åter svär jag eder, I syndare, att synden är beredd för en dag af oaflåtlig blodsutgjutelse.
        7.    Och de skola tillbedja stenar, och somliga skola göra beläten af guld och silfver och trä och lera; Och andra skola dyrka orena andar och demoner och allahanda afgudar och tillbedja i afgudatemplen, ehuru man icke kan finna hos dessa någon hjälp.
        8.    Och de skola för sitt hjärtas dåraktighets skull nedsjunka i okunnighet, och deras ögon varda förblindade genom deras drömsyner och deras hjärtans räddhåga.
        9.    Genom dem skola de råka i okunnighet och fruktan, emedan de göra alla sina verk i lögn och tillbedja stenen, och de skola på en gång omkomma.
        10.    Men i de dagarna saliga alla de som anammat vishetens ord och känna henne och vandra på den Högstes vägar och på rättfärdighetens väg och icke äro ogudaktiga med de ogudaktiga; ty de skola blifva frälsta.
        11.    Ve eder, som utbreden det onda vidare till eder nästa, ty i helvetet skolen I dödas.
        12.    Ve eder, som läggen en grund för synd och bedrägeri, som väcka bitterhet på jorden, ty därför skall hon taga en ände.
        13.    Ve eder, som byggen edra hus med andras arbete och hvilkas byggnadsämnen intet annat äro än syndens tegel och stenar; jag säger eder, att I icke hafven någon frid.
        14.    Ve dem som förkasta sina fäders mått och arfvedel, som vara evigt, och hänga sina själar på afgudarna; ty de skola icke få någon ro.
        15.    Ve dem som göra orätt och hjälpa våldet och döda sin nästa ända till den stora domens dag; ty Gud skall kasta eder härlighet öfver ända och lära eder känna eder ondska och uppväcka sin vredes ande, att han må dräpa eder alla med svärd. Och alla rättfärdiga och heliga skola minnas eder synd.

100 Kapitlet.

        Och i de dagarna skola fäder och söner döda hvarandra och bröder stupa i kamp mot bröder, tills deras blod flyter likt en ström.
        2.    Ty mannen skall icke med förbarmande hålla sin hand tillbaka från sina söner och från sina barns barn, och syndaren skall dräpa sin mest aktade broder. Från morgonrodnaden till solens nedgång skola de döda hvarandra.
        3.    Och stridshästen skall vada i syndarnas blod ända till bringan och vagnen nedsjunka däri ända till sin öfversta del.
        4.    Och i de dagarna skola änglarna nedstiga i gömslena och föra tillsammans på en plats alla som understödde synden. Och på den dagen skall den Högste resa sig för att hålla den stora domen öfver alla syndare.
        5.    Men öfver de rättfärdiga och heliga skall han sätta heliga änglar till väktare, att de må bevaka dem såsom sin ögonsten, till dess all ondska och synd taga en ände. Och äfven om de rättfärdiga sofva en lång sömn, så hafva de intet att frukta.
        6.    Och den vise bland människorna, han skall se sanningen, och jordens barn skola förstå denna boks alla ord och lära sig inse, att deras rikedom icke förmår frälsa dem vid deras syndabyggnads fall.
        7.    Ve eder, I syndare, när I plågen de rättfärdiga på den svåra pinans dag och uppbrännen dem med eld; det varder eder gäldadt efter edra verk.
        8.    Ve eder, som hafven förvända hjärtan och som vaken för att uttänka det ondt är; fruktan skall öfverfalla eder, och ingen skall hjälpa eder.
        9.    Ve eder, I syndare, ty för eder muns ord och, edra händers verk, som I gudlöst föröfvat, skolen I brinna i en sjö af eldslågor.
        10.    Och veten nu, att änglarna skola utforska i himmelen af solen och månen, och stjärnorna edra syndiga gärningar, emedan I på jorden dömen den rättfärdige.
        11.    Och Gud skall göra molnen och dimman och daggen och regnet till vittnen mot eder, ty de skola alla hållas tillbaka från eder; och de skulle icke fråga efter edra synder!
        12.    Och gifven nu gåfvor åt regnet, att det icke må hindras att nedkomma öfver eder; ej heller daggen, när den mottagit edert silfver och guld.
        13.    När frost och snö med sin köld och när snöns alla vindar tillika med sina plågor nedfalla, öfver eder, i de dagarna skolen I ej kunna bestå för dem.

101 Kapitlet.

         Betrakten himmelen, I alla himmelens barn, och hvarje den Högstes verk och frukten honom och gören intet ondt inför honom!
        2.    När han tillsluter för eder skull himmelens fönster och håller regnet och daggen tillbaka, att de icke må nedfalla på jorden, hvad viljen I då göra?
        3.    Och när han skickar sin vrede öfver eder och alla edra verk så kunnen I icke anropa honom emedan I fören öfvermodigt och fräckt tal emot hans rättfärdighet, och I skolen icke hafva någon frid.
        4.    Och sen I icke skeppens konungar, huru deras farkoster drifvas omkring af vågorna och kastas hit och dit af vindarna och råka i nöd och de fördenskull gripas af räddhåga,
        5.    emedan alla deras yppersta ägodelar sjönko ned i hafvet och de frukta i sitt hjärta, att hafvet skall uppsluka dem själfva och de förgås däri.
        6.    Är icke hela hafvet och allt dess vatten och dess rörelse ett verk af den Högste, och har icke han förseglat hela dess verksamhet och inneslutit det i sanden?
        7.    Vid hans hotelse torkar det bort och blir förskräckt, och alla dess fiskar dö och allt som är däri. Och I syndare, som ären på jorden, frukten honom icke.
        8.    Har icke han skapat himmel och jord och allt som är därpå? Och hvem har gifvit insikt och vishet åt alla som röra sig på jorden och i hafvet?
        9.    Frukta icke alla skeppens konungar hafvet? Men syndarna frukta icke den Högste!

102 Kapitlet.

        I de dagarna, då han sänder öfver eder pinans eld, hvart viljen I fly och rädda eder? Och när han skickar sitt ord till eder, skolen I då icke blifva förfärade och bäfva?
        2.    Alla ljusen skola skälfva af stor räddhåga och hela jorden varda förskräckt och darra.
        3.    Och alla änglarna skola fullgöra sina uppdrag och söka dölja sig för den som är stor i härlighet, och jordens barn skola bäfva och frukta. Och I, o syndare, ären förbannade för evigt och hafven ingen frid.
        4.    Rädens icke, I de rättfärdigas själar, och hoppens på den dag, då I skolen dö i rättfärdighet.
        5.    Och sörjen icke, därför att eder själ i stor bedröfvelse och jämmer och suckan och bekymmer far ned i dödsriket och därför att eder kropp ej under eder lefnad fann hvad eder godhet förtjänat - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
        6.    Och när I dött, säga syndarna om eder: Liksom vi dö, så hafva de rättfärdiga dött, och hvad gagn hade de af sina verk?
        7.    Se, liksom vi, hafva de dött i bekymmer och mörker, och hvilken fördel hafva de framför oss? Hädanefter äro vi lika.
        8.    Och livad skola de få därför, och hvad skola de skåda i evighet? Ty se, äfven de hafva dött, och från den stunden och i all evighet få de icke se ljuset.
        9.    Jag säger eder, I syndare, det är eder nog att äta och dricka och afkläda människorna och roffa och synda och förvärfva eder skatter och se goda dagar.
        10.    Hafven I väl sett hur de rättfärdigas ände var frid, emedan intet slags våldsdåd vardt funnet hos dem allt intill deras dödsdag?
        11.    Och de gingo under och vordo, som om de icke hade varit, och i bedröfvelse foro deras själar ned i dödsriket.

103 Kapitlet.

        Och nu svär jag eder, I rättfärdiga, vid hans stora härlighet och ära och vid hans ärofulla rike och storhet:
        2.    jag vet denna hemlighet och har läst den på de himmelska taflorna och sett de heligas bok och där funnit skrifvet och upptecknadt,
        3.    att allt godt och all fröjd och ära finnas i förvar åt dem och uppskrifna för
deras andar, som dött i rättfärdighet, och att edra mödor skola gäldas med mycket godt och att eder lott är bättre än de lefvandes.
        4.    Och emedan I hafven dött i rättfärdighet, skola edra andar lefva och fröjda sig och jubla, och deras åminnelse skall vara inför den Högstes anlete under världens alla släktens tid. Frukten således icke för eder smälek.
        5.    Ve eder, I syndare, när I dön i edra synder och edra likar säga om eder: Saliga äro de, syndarna, ty alla sina dagar hafva de sett,
        6.    och nu hafva de dött i lycka och rikedom och icke skådat någon bedröfvelse och något mödande under sitt lif. I härlighet hafva de dött, och någon dom verkställdes icke på dem under deras lefnad.
        7.    Veten I väl, att deras själar skola nedfara i dödsriket och att de skola få det svårt och deras bedröfvelse vara stor?
        8.    Och i mörkret och snaran och i den brinnande lågan skall deras ande ingå vid den stora domen, och den skall gälla för alla släkten i evighet. Ve eder, ty I hafven ingen frid.
        9. Sägen icke, I rättfärdiga aflidna, till de rättfärdiga och goda, som äro i lifvet: I vår nöds dagar hafva vi haft möda, och all nöd hafva vi upplefvat och hafva drabbats af många olyckor, äro vordna upprifna och förminskade och hafva blifvit klenmodiga.
        10.    Vi gingo under, och ingen hjälpte oss. Med ord och gärningar mäktade vi intet och ernådde intet. Vi blefvo plågade och förstörda och kunde icke hoppas att få se lifvet, och så var det dag från dag.
        11.    Vi hoppades att få vara hufvudet, men blefvo svansen. Vi, tröttade ut oss med arbete och vunno ingen framgång  med vår möda. Vi blefvo syndarna till föda, och de orättfärdiga hafva lagt ett tungt ok på oss.
        12.    De som hatade och de som slogo oss blefvo våra herrar, och vi måste böja våra nackar under våra hatare, och de förbarmade sig icke öfver oss.
    13.    Vi sökte undgå dem för att fä ro, men vi funno intet ställe, dit vi kunde fly och rädda oss ifrån dem.
        14.    I vår bedröfvelse klagade vi öfver dem för de härskande och ropade öfver dem som förtärde oss; men de gåfvo ej akt på vårt rop, och vår stämma ville de icke höra.
        15.    Och de hjälpte dem som plundrade och förtärde oss och dem som förminskade vårt tal, och de hemlighöllo sitt förtryck och togo icke sitt ok ifrån oss, utan förtärde, skingrade och mördade oss. Och de höllo vår död hemlig och betänkte icke, att de hade lyft sina händer emot oss.

104 Kapitlet.

        Jag svär eder, I rättfärdiga, att änglarna i himmelen ihågkomma eder till edert bästa inför den Stores härlighet och att edra namn äro uppskrifna inför honom.
        2.    Hoppens, ty i begynnelsen haden I smälek och olycka och nöd, och nu skolen 1 skina såsom himmelens ljus och varda sedda, och himmelens port skall upplåtas för eder.
        3.    Och ropen alltjämt efter domen! Den skall uppenbaras för eder, ty på de härskande skall man hämnas edert förtryck och på alla d e r a s medhjälpare, som plundrade eder.
        4.    Hoppens och låten icke edert hopp fara, ty I skolen få stor glädje, liksom himmelens änglar.
        5.    Då sådan fröjd förestår eder, skolen I icke nödgas dölja eder på den stora domens dag och icke befinnas vara syndare, och den eviga fördömelsen skall vara fjärran ifrån eder under världens alla släkten.
        6.    Och nu, frukten icke, I rättfärdiga, när I sen syndarna blifva starka och fröjda sig i sin lusta, och hafven ingen gemenskap med dem, utan hållen eder fjärran från deras våldsverkan, ty I skola blifva de himmelska härskarornas likar.
        7.    I syndare, ehuru I sägen: - I kunnen icke utforska våra synder, och icke varda de alla uppskrifna - så skola änglarna likväl hvarje dag uppteckna dem.
        8.    Och nu upplyser jag eder om att ljuset och mörkret, dagen och natten se alla edra synder.
        9.    Varen icke gudlösa i edert hjärta och ljugen icke och ändren icke sanningens ord och utgifven icke som lögn den Heliges och Stores ord och prisen icke edra afgudar. Ty all eder lögn och all eder gudlöshet tjäna eder icke till rättfärdighet, utan till stor skuld.
        10.    Och jag vet denna hemlighet, att många syndare skola ändra sanningens ord och affalla från henne och föra ondt tal och ljuga och utföra stora verk och skrifva böcker öfver sina tal.
        11.    Men om de skrifva riktigt alla mina ord på sina språk och intet ändra och utelämna däraf, utan afskrifva rätt allt hvad jag från begynnelsen vittnat om dem, så skall jag yppa en annan hemlighet, som jag känner,
        12.    nämligen att böckerna skola gifvas åt de visa och rättfärdiga till glädje och rättskaffenhet och mycken vishet.
        13.    Åt dem varda böckerna gifna, och de skola tro därpå och fröjda sig däröfver, och de rättfärdiga, som därur. lärt känna rättskaffenhetens vägar, skola mottaga sin lön.

105 Kapitlet.

        Och i de dagarna, säger Herren, skola de ropa till jordens söner och aflägga vittnesbörd om dessa böckers sanning. I, som ären deras ledare, visen dem böckerna och belöningarna för hela jorden.
        2.    Ty jag och min Son skola förena oss med dem för alltid och för evigt, emedan de under sin lefnad vandrade på rättskaffenhetens vägar. Och frid skall tillfalla eder. Fröjden eder i sanningen, I rättfärdighetens barn!
 
 

Afslutningen

106 Kapitlet.

        Efter någon tid tog min son Metusalah hustru åt sin son Lamek och hon blef hafvande och födde en son.
        2.    Hans kropp var hvit som snö och röd som rosor, och håret på hans hufvud var hvitt som ull, och hans ögon voro sköna, och när han öppnade dem, vardt hela huset upplyst liksom af solen.
        3.    Och när han togs ur jordgummans hand, upplät han sin mun och talade till rättfärdighetens Herre.
        4.    Och hans fader Lamek, blef rädd för honom och flydde och kom till sin fader, Metusalah,
        5.    och sade till honom: Jag har födt en egendomlig son. Han är icke som en människa, utan liknar den öfre världens barn och är icke danad såsom vi.  Hans ögon likna solens strålar, och hans ansikte skiner.
        6.    Och det tyckes mig, att lian icke härstammar från mig, utan från änglarna, och jag fruktar, att det i hans dagar skall ske ett under på jorden.
        7.    Och nu, min fader, är jag här med den innerliga bönen till dig, att du ville gå till vår fader Henoch och utröna sanningen af honom, ty han har sin boning bland änglarna.
        8.     Och när Metusalah hörde sin sons tal, kom han till mig till jordens ändar, ty han hade försport, att jag var där, och ropade. Och jag förnam hans röst och kom till honom och sade: Se, här är jag, min son, eftersom du har kommit till mig.
        9.    Och han svarade mig och sade: I ett viktigt ärende har jag kommit till dig, och för en oroande företeelse har jag gått fram hit.
        10.    Och nu, min fader, hör mig! Åt min son Lamek föddes en son, hvars gestalt och skaplynne icke är såsom en människas. Hans hudfärg är livit som snö och rödare än rosor, och hans hufvudhår hvitare än hvit ull och hans ögon likna solens strålar, och när lian öppnade dem, lyste de upp hela huset.
        11.    Och när han upptogs, öppnade lian sin num och prisade himmelens Herre.
        12.    Då blef hans fader, Lamek, förskräckt och flydde till mig, och han tror icke, att sonen härstammar frän honon, utan att han är en afbild af himmelens änglar. Och se, jag, har kommit till dig, att du må förkunna mig sanningen.
        13.    Och jag, Henoch, svarade och sade till honom: Nya ting skall Herren skapa på jorden, och det vet jag och har sett det i en syn och kungjort dig, att i min faders, Jereds, tidsålder några från himmelens höjd öfverträdde Herrens bud.
        14.    Och se, de syndade och bröto mot lagen och förenade sig med kvinnorna och begingo synd och togo hustrur och födde barn med dem.
        15.    Och hela jorden skall drabbas af undergång och en  vattuflod komma, och det skall under ett år bliva stor förödelse.
        16.    Den sonen, som vardt född åt eder, skall blifva kvar på jorden, och hans trenne söner skolaräddas med honom. När alla människor på jorden dö, skall han och hans söner varda frälsta.
        17.    [De föda på jorden jättar, icke efter anden, utan efter köttet, och en svår straffdom skall komma öfver henne, och hon skall rentvås från all orenhet.]
        18.    Och nu, kungör din son Lamek, att den son, som föddes, verkligen är hans, och kalla honom Noah, ty han skall blifva kvar åt eder, och han och hans söner skola räddas från förgöringen, som skall komma öfver jorden för all den synd och orättvisa, som i hans dagar skola taga en ände.
        19.    Och därefter skall orättfärdigheten blifva ännu större, än den förut varit på jorden. Ty jag vet de heligas hemligheter, emedan Herren har låtit mig se dem och kungjort dem för mig, och på himmelens taflor har jag läst dem.

107 Kapitlet.

        Och på dem såg jag skrifvet, att släkte efter släkte kommer att synda, ända tills ett rättfärdighetens släkte uppstår och brottet inviges till undergång och synden försvinner från jorden och allt det godt är framträder på henne.
        2.    Och nu, min son, gack åstad och kungör din son Lamek, att den son, som föddes, i sanning är hans och att detta icke är lögn.
        3.    Och när Metusalah hört gin faders, Henochs, tal - ty alla förborgade ting hade denne yppat för honom - vände han tillbaka och kallade den sonen Noah, ty han skall glädja jorden som ersättning för allt fördärfvet.

108 Kapitlet.

         En annan skrift, som Henoch skref för sin son Metusalah och för dem som komma efter honom och skola hålla förbundet i de yttersta dagarna.
        2.    I, som hållen det och nu vänten i de dagarna, tills de som göra ondt och brottslingarnas makt taga en ände, vänten blott, tills synden förgås.
        3.    Ty syndarnas namn skall utplånas ur de heligas böcker och deras säd förgås för alltid och för evigt, och deras andar skola dödas, och de skola ropa och klaga på en öde plats och brinna i en eld, där ingen mark finnes.
        4.    Och jag såg där någonting liknande ett moln, hvilket man icke kunde urskilja, ty för dess djup kunde jag icke med blicken omfatta det; och eldslågor såg jag brinna klart, och där kretsade föremål omkring, hvilka liknade berg, och rördes fram och tillbaka.
        5.    Och jag frågade en af de heliga änglar, som voro med mig, och sade till honom: Hvad är detta, som skiner så klart? Ty det är ingen himmel, utan blott flamman af en brinnande eld och ljud af rop och gråt och jämmer och häftig pina.
        6.    Och han sade till mig: Till denna ort, som du ser, föras syndarnas  och hädarnas andar och deras som göra - ondt och ändra det som Gud talade genom profeternas mun om de tillkommande tingen.
        7.    Ty om dessa ting finnas skrifter ofvan i himmelen, på det att änglarna må läsa dem och veta hvad som skall. hända syndarna och de ödmjukas andar och deras som späkte sina kroppar och fördenskull erhöllo sin lön af Gud och deras som ledo smälek af de onda människorna, dem som älskade Gud och icke älskade silfver och guld och all världens ägodelar, utan gåfvo sin lekamen åt lidandet,
        8.    och dem som i alla sina lifsdagar icke åstundade jordisk föda, utan ansågo sig själfva som en förgänglig fläkt och lefde därefter och vordo på mångfaldigt sätt pröfvade af Herren, men hvilkas andar befunnos rena för att prisa hans namn.
        9.    Alla välsignelser, som de erhålla, har jag framställt i böckerna. Och han har bestämt åt dem lönen därför, emedan de befunnos vara sådana, som älskade den eviga himmelen mera än sitt eget lif och som prisade mig medan de förtrampades af onda människor och måste af, dem höra skymford och hädelser.
        10.    Och nu skall jag kalla till mig de godas andar, af ljusets släkte, och förhärliga dem som föddes i mörker, hvilka icke i köttet lönades med ära, såsom deras tro förtjänade.
        11.    Och jag vill utföra i klart skinande ljus dem, som älskade mitt heliga namn och sätta hvar och en på ärans, hans äras tron.
        12.    Och, de skola skina i tider utan tal, ty Guds dom är rättvis, och åt de trogna skall han skänka trohet i de rättskaffna vägarnas boning.
        13.    Och de skola se huru de, som föddes i mörker varda kastade i mörkret, men de rättfärdiga däremot skola skina.
        14.    Och syndarna skola ropa och se deras ljus. Och äfven syndarna skola gå till sin ort, hvarest dagar och tider äro dem fastställda."


 

Besök gärna:
Svenska Gnostiska biblioteket

Där finns ett flertal olika av kyrkan icke kanoniserade skrifter.

 

Gå tillbaka till sanningen.nu



 Denna sida är gjord av © Dag Blomqvist. 

Vill Du fråga om något eller göra en kommentar till texten kan Du skriva till mig på denna adress.
Uppdaterad första gången den 1999-09-13, sista gången 2008-12-25.

 

.